- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / XI. Supplement II och register /
16

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VI - 1. Sammanhängande kapitel - Jordbruket och brännvinsfrågan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16

SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

på arbetsfolk talade också för riksdagens beslut. Man ville
nämligen förhindra, att en mängd arbetskraft drogs till
brännerierna och till övervakning av att invecklade förordningar
efterlevdes.

Yid nästa riksdag, 1755—56, beslöts i anledning av den
svåra missväxten ett allmänt förbud mot brännvinsbränning.
Men även den åtgärden hade sina betänkliga sidor.
Visserligen besannades ej vanedrinkarnes spådomar, att de helt
hastigt skulle dö, då de ej längre hade tillgång till sitt
»livsbalsam», och att svåra sjukdomar skulle förhärja Sveriges
folk. I stället fick man höra berättas om bönder, som förut
mest brukat ligga halvfulla i sängen, att de nu kunde stiga
upp och sköta sina gårdar. Men — säger en dåtida
prästman, som kände sina landsmän — allmänheten var så ivrig
på att tillverka brännvin, att man »satte både gods, ära och
liv i sticket för denna dryck». Och på Riddarhuset yttrade
en talare en gång: »Mången torde här tala för brännvinets
avskaffande och sedan gå bort och taga sig en sup.»

När landet hugnades med goda skördar, höjdes också bland
den jordbrukande befolkningen allt starkare röster för
brännvinsbränningens frigivande igen, och år 1762 måste
bränningsförbudet upphävas. Blott salubränningen blev nu av staten
reglerad och betydligt högre beskattad än förut.

Sedan lyckades Hattarne visserligen i de tre högre stånden
genomdriva ett nytt förbud på 1769 års riksdag, men
bönderna voro så förbittrade över förlusten av »en rättighet, den
de med skäl räknade ibland de väsentligaste», att regeringen
blev rädd och måste ta upp frågan till ny behandling.
Resultatet blev, att husbehovsbränningen tilläts under
vintermånaderna. Och fast vårt land, liksom hela norra Europa, åren
1771 och 1772 hemsöktes av en bland de svåraste missväxter,
som det någonsin haft att utstå, vågade sig den dåvarande
Mössregeringen icke på brännvinsförbud. Aldrig hade
stämningen mot ett sådant ingripande varit så stark som på 1771
års riksdag. Nu var borgerskapet det enda stånd, som röstade
för brännvinsförbud. Det hade alltså gått så långt, att svenska
folkets flertal numera ansåg brännvin nödvändigare än bröd.

Följande vår vittnade talrika notiser i tidningarna om
hungersnöden i flere svenska landskap. I Dalarne och
Värmland fanns säd inte att få för pengar. »Ingen tunga eller penna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/11/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free