Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VI - 1. Sammanhängande kapitel - Samuel Ödmann, en lärjunge till Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
Samuel Ödmann, en lärjunge till Linné.
En teologie professor, som i mer än 40 år nästan oavbrutet
måste ligga till sängs men har en så frisk och stark själ, att han
från sitt läger icke blott skriver psalmer, fackvetenskapliga verk,
tidningsartiklar, ja reseskildringar, utan också faktiskt styr och
regerar hela konsistorium och den teologiska fakulteten, ett
sådant i sitt slag enastående livsöde hade Samuel Ödmann.
Anno 1750 kom han i Växjö till denna onda och syndfulla
värld. Fadern var då konsistorienotarie men blev sedermera
prost och fick med tiden elva barn förutom Samuel, som var
hans förstfödde. I sitt andra levnadsår fick Samuel flytta till
morfar, som hette Wiesel efter Vislanda socken, där han
var kyrkoherde. Från honom härstammar den berömda
släkten Wieselgren. De tio år, som pilten Samuel tillbragte i
Vislanda prästgård, framstodo för honom hela livet igenom
som hans lyckligaste tid. Sedda i barndomsminnenas ljus,
voro de en enda ostörd idyll. Med innerlig tillgivenhet och
tacksamhet talade han alltid om sin morfar. Den gamle var
en rätt israelit, i vilken intet svek var, och morfars hem var
ocli förblev för Samuel en fridens boning och en helgedom.
Hade Samuel hela sin barndomstid fått stanna hemma,
så skulle hans liv ha blivit vida torftigare, ty då hade han
i stället för att ledas vid sin blide morfars hand fått stå
under en sträng och myndig faders färla. Som det nu var,
mottog han starka intryck av båda dessa uppfostrare, och
deras drag återspeglas i hans egen personlighet.
I hemmet vistades han från och med elva års ålder under
ferierna, men lästerminerna tillbragte han i Växjö skola och
sedan vid Uppsala universitet. I sin skrift »Skolan i Växjö
för sextio år sedan» har Samuel ödmann på äldre dagar rest
ett minnesmärke utan motstycke över ett av våra äldsta
lärosäten. Levande ställer han för vår syn bilden av den
undervisningsanstalt, där en annan berömd småländsk prästson,
Karl Linnæus, ett fjärdedels sekel förut hade tagit de första,
mödosamma stegen på den lärda banan. Och mycket säger
ett sådant drag, som att rektor Floderus’ bostad »vågade ingen
av skolgossarne, även sedan det mörknat, gå förbi med
betäckt huvud». För den blivande blomsterkonungen hade skol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
