Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VII - 1. Sammanhängande kapitel - Från Gustav III:s barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
Bielke, den käre »Becka», blev Gustavs vän för livet. Och
Olof von Dalin var det, skriver Hallendorff, som »lärde honom
beundra fäderneslandets hävder med dess många märkliga
kungagestalter samt. inplantade hos honom förkärlek för
vittra sysselsättningar, speciellt för fransk litteratur och
odling». Dalins ställning var desto starkare, som han stod
synnerligen väl hos Lovisa Ulrika. Hon värderade hans
förbehållslösa rojalism och gillade det respektlösa skoj, han bedrev
med högvördiga prästerskapet i sina »kalottpredikningar».
Den präst, som närmast hade kronprinsens
kristendomsundervisning om hand, hovpredikanten Schröder, tycks
emellertid på intet vis ha varit någon utmanande prelattyp.
Han var den ende av Gustavs lärare, som stod väl på alla
håll, hos drottningen såväl som lios ständerna. Schröder var
konciliant och älskvärd. Men så var han också pappa till en
man, som senare, tack vare sin smidighet, blev Gustav III:s
gunstling, nämligen Elis Schröderheim.
Vid 1756 års riksdag sökte ständerna — och detta med
framgång — taga uppfostringsfrågan helt i sin hand.
Paragraferna i grundlagen uttryckte sig något svävande på denna
punkt, och 1751-—52 års tämligen beskedliga ständer hade
låtit kungafamiljen få behålla jämförelsevis stor
handlingsfrihet vid utövandet av sina rättigheter som föräldrar. Men
nu, 1756, var situationen sannerligen förändrad! Kungaparet
hade visat, vad det förde i skölden. För Tessin, som
ständerna utsett till guvernör, hade Lovisa Ulrika gjort hovlivet.
odrägligt; och man hade anledning anta, att Dalin och Bielke
nu med höga vederbörandes nådiga gillande proppade
kronprinsen full med lärdomar, som stodo i öppen strid med dem
riksens maktägande ständer från sin synpunkt ansågo lämpliga
för honom.
Riksdagen sökte alltså med samma energi som på andra
områden tillvarata sin rätt i detta fall. Det fanns t. o. m.
de, som ansågo, att Tessin borde stå kvar som guvernör
— naturligtvis endast för att förödmjuka kungaparet.
Bielkes och Dalins undervisning blev föremål för stark kritik,
och en bland dem, som ivrigast klandrade Dalins brist på
religiositet, var — den gudsmannen Karl Fredrik Pechlin,
som för tillfället fann lämpligt att anlägga den frommes
mask.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
