Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VII - 1. Sammanhängande kapitel - De svenska neutralitetsexpeditionerna och det nordamerikanska frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
De svenska neutralitetsexpeditionerna och
det nordamerikanska frihetskriget.
Sid. 62—66.
Med stort intresse följde man i alla Europas länder de
nordamerikanska koloniernas kamp för friheten. Det
havs-behärskande, hänsynslösa England var sedan mitten av
århundradet allmänt hatat, och denna folkstämning kom den
unga fristaten till godo. Allehanda tankar och stämningar
i tiden gjorde även sitt till för att stödja Nordamerikas sak.
För upplysningens män var det fria Amerika ett slags
idealsamhälle, där man väntade att den romerska republikens
alla dygder skulle leva upp igen och ta mandom i nya Graccher
och Catoner. Den mänskliga odlingen gick ju — det hade
man börjat tro redan på 1500-talet — ständigt från öster till
väster. Från Babylonien, Egypten, Grekland hade den vandrat
till Rom, Frankrike och England. Men nu tycktes även det
högt kultiverade men degenererade Västeuropas ödestimma ha
slagit — därom hade ju främst Rousseaus förkunnelse vittnat.
En av seklets mest lästa politiska författare, fransmannen
Raynal1, siade i ett stort verk om »de båda Indierna», att i
Norra Amerika skulle framtidens lysande kultur uppblomstra.
Och i vårt land uppfordrade amerikanernas kamp den unge
skalden Bengt Lidner att i en akademisk avhandling försvara
deras rätt att göra revolution.
Vad Gustav III beträffar, betydde hans insatser för att
trygga sitt lands sjöfart mot Englands kaperier ingalunda,
att han utan vidare sympatiserade med nordamerikanernas
sak. I början beundrade han visserligen »den anda av
stolthet och mod, som härskade inom den nya republiken»,
såsom han skrev till grevinnan de Boufflers på hösten 1776.
»Kanske» — fortsatte han — »befinna vi oss nu i Amerikas
århundrade. Hur det än må vara, kan jag icke låta bli att
hänföras av nybyggarnes mod och applådera deras djärvhet.»
Men när Frankrike lade sig i denna affär, blev han nog
närmast förtretad, ty Sverige behövde sannerligen ständigt
något av det guld och den krigshjälp, som den franska
regeringen fr. o. in. år 1778 gav Amerika. Och ur politisk syn-
1 Ränall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
