Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VII - 1. Sammanhängande kapitel - Hertig Karl och Hedvig Charlotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
bekvämlighet som ett vax i händerna på dem som förstodo
att bearbeta honom.
När Gustav hade sin plan till statsvälvning färdig, ansåg
han sig kunna lita på att han helt vunnit brodern från
Mössorna. Det avgörande var, att ständerna vägrat höja
prinsens apanage. Då blev Karl utom sig, och sedan var det en
lätt sak för brodern att förespegla honom, hur bra han skulle
kunna få det ekonomiskt under en helt ny regim. Yi ha
också sett, hur han som militärbefälhavare i Skåne fick sin
roll med i statsvälvningsföretaget. I och med det hade han
också sagt ett avgörande nej till Mössornas locktoner om
Sveriges kungakrona.
Av sin broder blev Karl i stället belönad med titeln hertig
av Södermanland och fick hjälp att betala sina skulder
ävensom andra ekonomiska fördelar. Det blev gunås inte den
sista gången, som konungen fick hjälpa brodern att reda ut
hans trassliga affärer.
Någon politisk roll behövde Karl efter detta ej på länge
spela. Hans insatser föllo övervägande inom festarrangörens
område, såsom ledare av hovets baletter. Varvid dock är
att märka, att han i längden visade sig mera intresserad av
skådespelerskor och dansöser än av deras konst.
För kvinnor var Karl nämligen mycket svag. Han
svärmade för hovets skönheter i tur och ordning — eller
för flera på en gång. Och samtidigt som han överhopade
föremålen för sin ömma låga med heliga bedyranden om sin
hängivenhet, var han dem otrogen.
Karl hade ingen lust att sluta upp med sitt fria och
obundna ungkarlsliv, men konungen övertalade honom att år 1774
gifta sig med sin kusin Hedvig Charlotta av
Holstein-Gottorp. Genom detta äktenskap hoppades Gustav att
tronföljden skulle betryggas. Han levde nämligen själv i ett
olyckligt äktenskap och väntade sig inga livsarvingar.
Men Hedvig Charlottas äktenskap blev, som bekant, även
det allt annat än en dans på rosor. Hennes goda humör höll
henne dock uppe. Till sist kommo de bägge makarna så
långt, att, såsom hertiginnan anförtror sin dagbok 1795, »vi
tillsammans kunna skratta åt hertigens ibland påkommande
förälskelser för än den ena, än den andra».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
