Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VII - 1. Sammanhängande kapitel - Nyare Bellmansforskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
Simonsson påpekat, bott just i Mariatrakten. I församlingens
kyrkskolas kataloger återfinnas flere bland dem såsom
fattig-mansbarn. Andra av dem hörde hemma i det fruktansvärda
proletariat, som under frihetstiden växte upp i Stockholms
då främsta fabriksdistrikt, vid Hammarby sjö, Årstaviken
och Hornstull. Vid krogen Rosenlund i Hornstullstrakten låg
urmakarfamiljen Fredmans gamla trädgård, och i samma
församling bodde Mollberg och Mowitz, brännvinsbrännaren
Meissner, kommendören Lundholm samt många andra
Bell-manstyper.
Stort utrymme i litteraturen om Bellmans värld har
naturligtvis ägnats den kvinna, som anses vara modellen till
Ulla Winblad. Förtjänsten av att ha efter allt att döma
slutgiltigt utrett hithörande frågor, så långt det är möjligt,
och gjort rent hus för en massa ovederhäftigt prat
tillkommer Åugust Gynther.
Den »verkliga» Ulla Winblad hette Maja Stina Kiellström
och var dotter till en fattig hantverkare vid artilleriet.
Sedermera antog hon sin styvmors namn Winblad. Intill 1765,
då Maja Stina Winblad fyllde 21 år, var hennes rykte
oklanderligt. Men i 1770 års mantalslängd står antecknat, att
flickan Winblad av sin hyresvärd »anses för misstänkt
leverne». Hon hade blivit förförd av en rysk överste Schildt
och på hösten 1765 fått ett barn med honom. Han hade lovat
henne äktenskap men övergivit henne och gifte sig med en
annan. Det var väl denna hennes livs stora olycka, som drev
den vackra flickan ut på det sluttande planet.
Men år 1772 gifte hon sig med en tullvaktmästare, som fick
anställning i Norrköping och där lät åtskilligt tala om sig för
sitt spritbegär och sin bråkighet, när han var onykter. I
det tillståndet brukade han gräla med hustrun och misshandla
henne, trots att han ingenting otillbörligt hade att anklaga
henne för. I tjänsten var han en samvetslös lymmel, som
skinnade och bedrog folk, så ofta han kom åt. Slutligen blev
han för bedrägeri och falsk angivelse dömd till tjänstens
förlust och ett års straffarbete. Men innan domen vunnit laga
kraft, dog han i stadshäktet år 1781.
Så var Lilla änka efter nio års äktenskapliga prövningar.
Hon återvände snart till sitt kära Stockholm. Nu var hon
ej ung längre men ännu såg hon bra ut. Vid 42 års ålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
