Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band VII
- 1. Sammanhängande kapitel
- Epistlar från Bengt Lidner till Fredrik Sparre och Elis Schröderheim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
till min framtids lycka mig tillstängas. Orsakerna äro flera
än mig bekanta; men vad ägde jag för styrka att uthärda
olyckan, om jag berövade mig den återstående enda känslan
av sällhet, den vällusten att glömma oförrätter.» Får
brevskrivaren ej den åtrådda platsen, så finns det väl alltid åt
honom »på vida jorden en vrå, där, törhända midt i min
levnads vår (l)1 jag oförföljd får sluta ett liv, vilket jag önskade
i sin gryning hade försvunnit».
Hur typiskt för tidens brevstil men framför allt för
Lidners!
*
I stil härmed är också den epistel, varmed skalden året
därpå uppvaktade Elis Schröderheim. Den skrevs på
Margretelund, där Lidner hade fått en informatorsplats hos baron
Åkerhielm men vantrivdes förfärligt. Skalden gav i brevet
uttryck åt den förvissningen, att »ett så ömt, så ädelmodigt
hjärta» som adressatens måste känna medlidande med en
olycklig, och tecknar sitt öde i följande expressiva verser:
»Här plågas jag i kvalens sköt,
och döden kring mitt läger väser,
då närd, gudnås, av vattengröt,
jag Bibeln för en pojke läseri
Mina omständigheter äro de mest ömkansvärda. Bland
barbarer, där ömhet är en obekant känsla, förföljd, utan
vänner, trånar jag efter det lyckliga ögonblick, då antingen
döden på mitt elände gör slut eller jag för evigt får
övergiva ett fädernesland, där jag ej mer har något att vinna.»
Skalden meddelar vidare, att han påbörjat ett poem, som
skall bära namnet »Yttersta domen», och bifogar början
därav. Han önskar sig, säger han, »endast så mycket jag i
en koja behöver för att där på en månad sluta mitt poëme».
Antagligen har Lidner också Schröderheim att tacka för
att han vid denna tid fick lämna Margretelund, detta
»ängslans hem».
1 Bengt Lidner var vid det laget 28 år gammal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:53 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/11/0100.html
