Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VII - 1. Sammanhängande kapitel - Finska självständighetssträvanden på Gustav III:s tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
Gustav III:s regim i allmänhet, som under dessa år
behärskade en stor del av officerskåren och adelsståndet. Gammal,
från frihetstiden nedärvd självrådighet gjorde sig åter
gällande bland Finlands och Sveriges adel. Då officerarne vid
Anjala vägrade att marschera mot fienden, satte de sina
rättigheter som medborgare och riksdagsmän, så som de av
dem uppfattades, över fosterlandskänslans och
yrkespliktens bud. Undertecknarne av Liikalanoten och
Anjalaöver-enskommelsen voro pliktförgätna män, men de voro ej
landsförrädare i samma mening som Göran Sprengtporten och
Johan Anders Jägerhorn. Den senare talade osanning och
överskred egenmäktigt sina befogenheter, när han i
Petersburg försäkrade kejsarinnans representant, att Finlands
folk önskade skilja sig från det svenska väldet. Liikalanotens
ursprungliga avfattning är ett källkritiskt spörsmål; senare
tryckta versioner, som legat till grund för historiska
framställningar, överensstämma ej helt med originalet. I detta
förekommer ett uttryck, som Danielson-Kalmari har lagt
stor vikt vid, nämligen orden »hela nations och i synnerhet
den finskas gemensamma uppriktiga önskan, att en evig
fred och gränssämja emellan bägge dessa riken måtte
bibehållas». Härom måste dock sägas, att man ej får ge detta
uttryckssätt en alltför modern språklig tolkning. Ordet
»nation» hade nämligen på 1700-talet vanligen en rent
geografisk innebörd och ägde blott ringa sammanhang med ordet
»nationell» i vår tids mening.
Redan Yrjö Koskinen bringade Göran Sprengtporten sin
hyllning, och även Danielson-Kalmari framställde honom
som en, trots sina fel, betydande man med ädla
karaktärsegenskaper. Utan tvivel var Göran Sprengtporten också en
intressant personlighet, som kunnat fängsla både samtid och
eftervärld. Han besatt en obestridlig tjuskraft, som verkade
på åtskilliga med honom samtidiga finska adelsmän.
Betydande arbetsförmåga och entusiasmerande idérikedom
utvecklade han som krigsskolechef på sitt översteboställe
Brahelinna i Savolaks på 1770-talet, innan han brutit med
Gustav III. Här gjorde han utan tvivel Sverige tjänster
genom en militär uppfostrargärning i upplysningskulturens
anda. Men Göran Sprengtportens begåvning och charm
kunna ej överskyla hans moraliska lyten. Man har svårt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
