- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / XI. Supplement II och register /
114

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VII - 1. Sammanhängande kapitel - Gustav III:s besök i Göteborg 1788 - Katarina II:s hånfulla ton mot Gustav

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fyra i vart led, anförda av deras chef, herr rådman
Lund, med dragna värjor. Framför dem redo på vita, väl
utstofferade hästar, ledda av tre borgersmän i uniform, en
ung handlande i fruntimmersdräkt, föreställande staden
Göteborg med dess vapen på ena armen och bredvid honom
en annan i Mercurii dräkt med dess stav i handen, åter före
dem en annan i fruntimmersdräkt, föreställande Fama[1], som
med sin basun i handen utropade: ’Glädjens, I innevånare
i Göteborg, som inom edra murar återfått den, som frälst
er från utländskt förtryck, Svea och Göta rikens store och
älskvärde konung, Gustav III!’ Framför Fama gick en
uniformsklädd borgersman med stora silverbeslagna staven i
handen, varå Göteborgs vapen var ingraverat, och å ömse
sidor av denna marsch framför Kungl. Maj:ts vagn gingo
infanterikårens 36 korpraler i uniform med höga lanternor i
ena och brännare i andra handen. Tåget skedde under
fullständig janitscharmusik till kungliga residenset under
ständigt hurrande av den sammanskockade allmänheten och
ropande av ’Leve konungen!’» Vid framkomsten till
residenset »avsade ’Göteborg’ i underdånighet följande ord:

’Sorg ej mer mitt hjärta sårar —
ögat fäller glädjetårar.
Store Gustav, det är du,
som har frälst en nödställd fru!’»


Enligt den sagesman, vi här anfört, skulle kungen vid dessa
ord ha börjat skratta och sagt åt herrarne i sitt följe: »Aldrig
kunde jag tro, att jag skulle bli accoucheur.»

Litet senare gavs en maskeradbal. Ett nästan vanvördigt
slut på en heroisk början!

Katarina II:s hånfulla ton mot Gustav.



Sid. 388

Katarina gjorde på flere sätt sitt bästa för att kasta löjets
skimmer över sin svenske motståndare. I brev till sin älskare
Potemkin, som då befann sig vid turkiska fronten, och till

[1] Ryktet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/11/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free