Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band VII
- 1. Sammanhängande kapitel
- Svenska flottan blir instängd i Viborgska viken
- Utbrytningen ur Viborgska viken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till strid». Å andra sidan hade den naturligtvis större
rörelsefrihet än den svenska och möjlighet att få tillförsel av
förråd. Att vinden vecka efter vecka förblev ogynnsam, var
Gustav III:s och svenskarnes stora otur. Otur och ej enbart
— såsom stundom har påståtts — dumdristighet var
anledningen till de svenska flottornas ofrivilligt långa uppehåll i
Viborgska viken under juni månad 1790.
Utbrytningen ur Viborgska viken
[1]
skedde lugnt och säkert. Den som nu, liksom under
sjökriget i dess helhet, gjorde den märkligaste insatsen, var
Otto Henrik Nordenskjöld. Den 20 juni beslöts vid en
konferens mellan Gustav III, hertig Karl och Nordenskjöld,
att man vid första gynnsamma vind skulle bryta sig ut
genom västra farleden. Klockan halv fem på morgonen den
3 juli fastställde Gustav III Nordenskjölds plan för
genombrytningen. Han gjorde det dock efter en viss tvekan. Men
till den svenska flottans och rikets ovärderliga lycka höll
Nordenskjöld på sin åsikt, hur svårt det än var för honom
att hålla sina meningsmotståndare stången på sin relativt
underordnade post, där han ändå bar ansvaret för det hela.
Det var en välsignad sak, att Nordenskjöld i denna farliga
situation höll huvudet kallt och ståndaktigt bemötte alla de
infall och hugskott, varmed han trakterades av dilettanter på
krigskonstens område — Gustav III och hertig Karl — eller
ansvarslösa våghalsar som Sidney Smith. Nordenskjöld säger
själv härom i sina anteckningar: »I Viborgska viken sökte de
göra mig galen med sina projekter, men det lyckades inte.»
Ståtligt måste det ha tagit sig ut, när svenska flottan
löpte ut ur viken. Ett av vittnena till det hela, löjtnanten
— sedermera amiralen — Klint berättar därom i sin dagbok:
»Aldrig har jag njutit en större glädje, än då jag såg
[1] Med rätta framhåller Gunnar Unger det olämpliga i att om denna
svenska flottans bragd begagna benämningen »gatlopp», som ju var
ett förnedrande straff, bestående i att delinkventen fick stryk utan
att kunna försvara sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/11/0122.html
