- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / XI. Supplement II och register /
189

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - »1812 års regeringsform»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»1812 ÅRS REGERINGSFORM.»

189

»1812 års regeringsform.»

Sid. 110 efter st. 4.

I kraft av sin utomordentliga popularitet utövade den
nyvalde tronföljaren, 1809 års regeringsform till trots, en
maktbefogenhet, som bra mycket liknade ett faktiskt envälde.
Sådant är resultatet av de undersökningar i tidens
författningshistoria, som nyligen företagits av Sigfrid Andgren.

Han visar upp — eller understryker åtminstone — att
utvecklingen till en början, nämligen under 1809 års riksdag,
mer och mer kom att förlägga makten till ständerna. Men
som dessa voro sinsemellan oeniga och därtill ganska ovana
vid sitt arbete, blevo de i dessa brydsamma tider knappast i
stånd att handha den. Lika litet kompetent, var den regering,
som var samlad kring den beskedlige Karl XIII. Här
saknades den välbehövlige starke mannen som ledare.

Resultatet av 1809 års riksdag blev något, som lätt hade
kunnat medföra en utveckling i stil med frihetstidens: en svag
regering och en regerande — fastän i svåra lägen föga
regerings-duglig — riksdag. Men innan det hann gå därhän, inträffade
kronprins Karl Augusts död, åtföljd av Fersenska mordet.
Den kusliga brist på ledning och det veritabla
upplösningstillstånd, som därigenom blottades, bildar utgångspunkten
för en nydaning och pånyttfödelse — icke så mycket genom
vår egen kraft som fastmer därigenom, att en stark ledarvilja
tillfördes vårt land genom det egendomliga, plötsliga valet av
en fransk general till svensk tronföljare.

Vid 1812 års riksdag var kronprinsen med stöd av ett antal
skickliga och dugande män inom och utom regeringen den i
allo ledande. Ständerna böjde sig villigt och visligen för hans
önskningar. Visst är, att Karl Johan icke desto mindre kände
riksdagen som en black om foten, och detta kanske framför allt
på grund av ali den tidsutdräkt, som de omständliga
riksdagsförhandlingarna vållade. Andgren har också framlagt bevis
för, att mqn inom kretsen av Karl Johans närmaste
medarbetare tycks ha ämnat framlägga ett förslag till en reviderad
eller, rättare sagt, till en helt ny regeringsform, »1812 års
regeringsform». Författaren, som funnit detta förut alldeles

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/11/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free