Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - Karl Johans svårigheter som diplomat och härförare i kriget mot Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAHL JOHANS SVÅRIGHETER I KRIGET MOT NAPOLEON. 191
Karl Johans svårigheter som diplomat och
härförare i kriget mot Napoleon.
Sid. 112 efter st. 1, sid. 114 efter st. 2.
Med verkligt mästerskap utnyttjade Karl Johan gent emot
sina bundsförvanter Napoleons anbud om Finland som
belöning för ett förbund med Frankrike. Genom att hota
Rysslands och Englands regeringar med att han skulle kunna hitta
på att ansluta sig till Napoleon gjorde kronprinsen dem
mjukare vid underhandlingarna om förbund.
Ett vittnesbörd om Karl Johans diplomatiska skicklighet
är det också, att han lyckades omintetgöra Alexanders försök
att draga Danmark över på de förbundnas sida och därigenom
korsa den svenske tronföljarens planer på Norges förvärv.
Att Karl Johan lyckades berodde till god del på den
skicklighet, varmed han förstod att vid hovet i Köpenhamn väcka
misstroende mot tsarens politik.
Från alla sina bundsförvanters sida var den forne franske
marskalken utsatt för misstankar, att han umgicks med
planer på Frankrikes krona, planer vilka givetvis skulle kunna
störa den gemensamma krigföringen mot detta land, så snart
Napoleon störtats. Och detta misstroende fick näring genom
Karl Johans vägran att undsätta Hamburg eller rycka fram
till Berlins skydd mot fransmännen, innan han fått de utlovade
ryska och preussiska hjälptrupperna. För Nordtysklands
befolkning, som hoppats på att den svenske kronprinsen skulle
bli en ny Gustav II Adolf, blev hans passivitet en bitter
besvikelse. Faktiskt hade dock Karl Johan mycket starka skäl
för sin försiktiga strategi. Ännu hade knappt mer än hälften
av de svenska trupperna hunnit överföras till Pommern, och
ej ens denna obetydliga styrka var operationsduglig. Inom
den indelta armén hade manskapet också alldeles för litet
övning, och flertalet officerare saknade fältvana. Ett bon mot
av den kvicke Robert von Rosen var nog inte bara ett
för-fluget ord. När han år 1809 befordrades till generalmajor,
skämtade några av hovets herrar med utnämningen och
konstaterade, att »kungen nu skaffat sig en general att skratta
åt». När man inberättade betygssättningen till Rosen själv,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
