- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / XI. Supplement II och register /
194

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - Karl Johans svårigheter som diplomat och härförare i kriget mot Napoleon - Karl Johans vredesutbrott

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

194

SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

Så inte var det någon lätt uppgift, Karl Johan hade fått sig
av ödet förelagd! Och omgiven av alla dessa misstänksamma
ögon, gick han och bar på den tryckande tanken, att ett
nederlag säkerligen skulle kosta honom Sveriges krona, så pass
stark som folkstämningen var mot förbundet med arvfienden
i öster.

Karl Johans vredesutbrott.

Sid. 149.

En bland de våldsammaste scenerna av detta slag fick
konungens adjutant, sedermera general Sixten Sparre uppleva
kort efter det Karl Johan blivit konung. Anledningen var
den, att kungen under Sparres tjänstgöring förgått sig mot en
äldre man, tillhörande en av våra förnämsta ätter. Detta
förtröt till den grad den ridderlige Sparre, att han, så snart den
förolämpade lämnat audiensrummet, vände sig till Karl
Johan och helt rättframt sade: »Man bär sig inte åt så mot en
svensk baron.» — »Hur kan Ni tillåta Er att säga något
sådant?» utropade kungen. Men Sparre blott upprepade sin
anmärkning i lugn ton. Då blev Karl Johan alldeles utom sig
och rusade på adjutanten, ryckte av honom den ena epåletten
och kastade den på golvet. Sparre svarade med att själv
rycka av sig den andra ocli kasta den.

Nu blev kungen flat, ursäktade sig och tillsade Sparre att ta
upp epåletterna, så skulle alltsammans vara glömt. Det
vägrade Sparre, men slutligen gick han med på en kompromiss:
»Om Ers Maj:t tar upp den ena, skall jag ta upp den andra.»
Så skedde också, och sedan var allt gott igen. Och Sparres
raska avancemang visar, att den allmänt omtyckte officeren

inte hade något men av sin skarpa dust med Hans Maj:t.

*



Sympatiska skildringar av arten av Karl Johans häftiga
lynne innehålla de minnesanteckningar, som nedskrevos av en
bland den tidens bästa representanter för vår
ämbetsmannavärld, justitierådet Gabriel Poppius. Han var
svåger med Hans Järta och tillhörde kretsen av dem, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/11/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free