Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - von Hogguér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den harmoniska och vänliga klangen av en koskälla — kort
sagt: vilket som helst budskap om att människor, civiliserade
människor bodde i närheten.»
Det mest påfrestande med vildmarkslivet var emellertid
nätterna tillsammans med lapparne i deras kåtor: »Den
fruktansvärda stanken från våra tjugu sängkamrater med barn
och hundar, de stora råttorna — lapparnes trogna husdjur,
vilka då och då helt förtroligt sprungo över våra ansikten
— hundarnas skall och tjut vid minsta buller och deras
oupphörliga slagsmål, småbarnens skrik, kölden och fuktigheten,
som särskilt på morgonsidan genomträngde oss — allt detta
bidrog inte just till att skänka oss någon lugn och vilsam
natt. Men så småningom vande vi oss riktigt bra vid detta
levnadssätt. Tre gånger om dagen åto vi vårt renkött med
större välbehag och bättre aptit än den utsöktaste diner i
Rocher de Canale i Paris eller hos Crockfords i London.
Renköttet är för övrigt mycket välsmakande, och i färskt
tillstånd erinrar det om både oxkött och hjortkött.»
Men en ny njutning blev det, säger han, att i Arjeplogs
gästfria prästgård »få taga av oss kläderna och lägga oss i riktiga
sängar, att få sätta oss på riktiga stolar vid ett trevligt dukat
bord i sällskap med människor, klädda som vi och med samma
språk, samma tankar, samma anletsdrag som vi själva. Ett
varmt bad, som vi togo efter att i nära tio veckors tid ej ha
varit ur kläderna, utom då vi bytt underkläder, var för oss
rena vällusten.»
Hogguér försäkrar också, att han sällan har i en storstad
ätit så gott som i Arjeplogs prästgård, där han undfägnades
med den underbaraste lax, järpe och ripa, läckert renkött,
rentunga och den mera ovanliga läckerheten björnram samt
hjortron och åkerbär, vilka — säger han — »ha en finare
smak än alla andra frukter, som jag känner till». Här fick
han också pröva på »en rätt, som för finsmakaren överträffar
alla andra delikatesser», nämligen nykokt renmärg.
Och vilken hemtrevnad att efter smällkalla dagsresor få
ta in i de små prydliga, väl uppvärmda gästgivargårdarna i
Västerbotten och Norrbotten! »Överallt råder den största
renlighet. Lakan och borddukar äro skinande vita, och den
kost, man får, är visserligen enkel men rent och smakligt
tilllagad. Därtill mottages man med sådan hjärtlighet, rättframhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
