Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - von Hogguér - Henri Twining
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och uppriktig strävan att gissa alla ens önskningar,
att man genast känner sig hemmastadd. Och dock är
räkningens slutsumma sådan, att man ständigt fruktar, att
värden gjort något misstag till sin egen nackdel.»
En synnerligen angenäm vistelseort blev Skellefteå. Dit
anlände turisterna i sällskap med kyrkoherden i Arjeplog,
som hade många vänner och släktingar i staden. Följden
blev, att »alla människor försökte överträffa varandra i
älskvärdhet mot oss», skriver Hogguér. Dag efter dag voro
resenärerna »upptagna av middagar, supéer, baler och
festligheter av alla slag, som anordnades till vår ära».
Hogguér blev så förtjust i platsen och sina nya bekantskaper,
att han beslöt stanna där några veckor på återresan till
Stockholm. Och då gjorde han samma angenäma erfarenheter
som förra gången. Ett liknande mottagande hade han rönt
i Öjebyn hos överstelöjtnanten vid Västerbottens regemente.
Under de dagar, Hogguér stannade där, fick han vara med
om en mängd bjudningar från hela grannskapet.
Norrlänningarnes gästfrihet är, säger han, så översvallande,
att den »kommer en att tro, att tacksamheten är på värdens
sida och inte på gästens. Hos detta hederliga folk finner man
fortfarande överallt något patriarkaliskt, husligt,
hemtrevligt — något av allt detta, som gör hjärtat så gott, men som
man tyvärr knappast träffar på i det övriga Europa.» Hogguér
beundrade också norrlänningarne för deras kraftiga och
ståtliga växt, deras glada lynne och goda huvud och konstaterade,
att »dryckenskapen i Norr- och Västerbotten är vida mindre
framträdande än i landets sydligare landskap». Och om
norrländskorna fäller han det omdömet, att »även om man inte
vågar påstå, att alla kvinnor äro sköna, så kan man åtminstone
säga, att ytterst få äro fula».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
