Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band VIII
- 1. Sammanhängande kapitel
- Sibuet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samma år fick vårt land besök av en annan fransman, en
högre jurist från Paris vid namn
Sibuet.
Han var intresserad för naturforskning och fick nu
äntligen förverkliga sin dröm att se det land, som ej blott var
Linnés utan också Gustav Vasas, Karl X:s och Karl XII:s.
Dessa konungars bragder hade nämligen ända från
barndomen varit en kär läsning för honom. Sibuets färd gick från
Hälsingborg till Haparanda och varade i sju månader. Hans
reseberättelse är rik på stämningsfulla naturskildringar och
pittoreska landskapsbilder. Oförgätliga skönhetsintryck
kvarlämnade Smålands djupa skogar med sitt majestätiska lugn
och sitt rika djurliv. Allt var här ägnat att stämma
främlingens sinne i en känsla av fullständig ro och lycka.
Hänförande var även utsikten över Vättern från Jönköping. Den
verkade rent förtrollande på honom. Och Visby med dess
medeltidsstämning var en underbar upplevelse, utan like i
hela norra Europa. Charmen med utsikten över Stockholm, sett
från Mälarsidan, fann han ligga däri, att den utgör »en i hela
världen enastående mosaik av vatten, hus, klippor och
grönska». En hänförande vy av hela staden med omgivningar
hade han även från Observatoriehöjden.
Däremot tyckte Sibuet inte om luften i de alltför väl
tillbommade svenska stugorna. Den »är svår att inandas, och
man får våldsam huvudvärk av den och känner sig nästan
ständigt illamående». När han tidigt en morgon skulle lämna
Ljungby gästgivargård i Småland, råkade han öppna dörren
till det rum, som var hela husfolkets sovrum. Och vilken
syn: »Där lågo huller om buller på usla halmbäddar eller på
risknippen, täckta med torrt löv, män och kvinnor, barn
och åldringar med fårskinnsfällar som täcken. När den
uppgående solen kastade en ljusstrimma här och där över denna
scen, blev det en bisarr växling av ljus och skuggor som
på en tavla av Rembrandt.» Somliga av dessa
naturmänniskor höllo på att stiga upp, men ingen av dem föll det in att
inför främlingen blygas över sin nakenhet. Var det
lastfullhet eller oskuld? frågar han. När han senare lärde
bättre känna folkets egenskaper, var han benägen att tillskriva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/11/0245.html
