- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / XI. Supplement II och register /
243

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - Ferdinand von Gall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

reda på, hur mycket var och en av dessa tingestar kostade.
Men när von Gall lät honom förstå, att han höll på att
förlora tålamodet, gjorde detta inte det minsta intryck på honom.

Men annars — säger vår reseskildrare — äro de svenska
skjutsbönderna så gränslöst hederliga, villiga och
godmodiga, ja visa ofta en så fin uppmärksamhet mot främlingen,
att man inte kan önska sig några bättre reskamrater — bara
inte den fördömda nyfikenheten vore!

När den ångbåt, som von Gall for med från Göteborg,
gled in i nedersta slussen vid Trollhättan och han ovanför
sig såg en skog av fartygsmaster terrassformigt höja sig
över varandra och i den översta slussen en stor fyrmastare
utveckla svenska flaggan, då greps han av ödmjuk beundran
för människosnillet, som här banat en väg förbi de dånande
vattenfallen och betvingat de trotsigaste naturhinder. Då
kunde han omöjligen instämma i lovprisandet av »den gamla
goda tiden» utan gladde sig åt att vara ett barn av en ny,
härligare tid.

Men när han stod inför vattenfallens storartat
fruktansvärda skönhet, inför den eviga tvekampen mellan de rasande,
till snövitt skum söndersplittrade vattenmassorna och den
orubbliga klippans fasta granitmassa, då förstummades han
av andakt inför skapelsens storslagenhet. »Jag var så gripen»,
säger han, »att jag fick tårar i ögonen och kunde höra
mitt hjärta klappa häftigare.» Stumma stodo också hans
reskamrater. Och när en av dem, en fransman, slutligen
bröt tystnaden, var det med orden: »Bara detta var värt
hela vår resa.»

Ett oförgätligt intryck av naturens skönhet hämtade vår
resenär även från den lilla brunns- och badorten
Gustavsberg vid Uddevalla. När han från västkustens kala klippor
plötsligt försattes i ett paradis av ljuvlig grönska, av ekar
och fågelsång, »var det», skriver han, »som om jag
förflyttats från Nord till Söder. Ja jag tyckte mig känna, hur
den milda luften från ett lyckligare klimat smekte mitt
ansikte. Och innan jag ännu hunnit avkylas av tanken på
den långa, stränga vintern här, syntes det mig som den
högsta lycka på jorden att få leva mitt liv i denna lilla
dalkjusa.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:28 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/11/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free