Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - Ferdinand von Gall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än att än en gång sätta mig i en kärra av detta slag». Till
all lycka fick han i Hedemora ett bekvämare åkdon.
De svenska värdshusen äro skralt försedda, men å andra
sidan måste man erkänna att det är billigt att leva där. Ingen
gör anspråk på drickspengar, »men ger man några skillingar,
så har man här den glädjen att göra människor lyckliga
med helt litet». Blott på en enda gästgivargård — det var
i Örebro — råkade främlingen ut för uppskörtning.
Obegripligt fann han det emellertid, att Sveriges huvudstad hade
blott ett enda bra hotell att bjuda på. Och det är —
konstaterade han — så dyrt, att en resande, som stannar en tid i
staden, bor mycket billigare och bättre i förhyrda privatrum.
En olägenhet, som von Gall hade att dras med under hela
sin resa, var, att han inte förstod svenska. Men här och där
träffade han till sin glädje en landsman. Så stötte han i
Finspång på några bayerska artilleriofficerare, vilka vistades
där för att kontrollera gjutningen av en del kanoner, som
beställts av deras regering.
Orsaken till de utländska beställningarna vid Finspång
var den, att man nu allmänt började övergå från
brons till järnkanoner. Två år senare besöktes Finspång av en
framstående dansk matematiker och astronom vid namn Ursin,
som hade uppdrag av sin regering att studera de
industriella förhållandena i vårt land. Han berättar, att man i
Finspång kunde träffa officerare av alla möjliga nationer.
Här umgingos de som vänner, men en dag kunde deras
regeringar kommendera dem att bli fiender till varandra. Och de
kanoner, som de förde med sig hem, »skulle kanske, fast de
voro barn av samma moder, nämligen masugnen, en gång
vända mynningarna mot varandra».
Svenskarne äro, säger von Gall, ett ståtligt folk. Även
allmogen tar sig bra ut. »Jag har» försäkrar han, »nästan
inte sett en enda svensk bonde, som likt våra tyska bönder
redan genom sitt plumpa skick och sin grova ansiktsbildning
förråder, vilket stånd han tillhör. Vanligen saknar den
svenske bonden ingenting annat än fina kläder, för att man, att
döma av hans yttre, skulle hålla honom för en förnäm man.
Det märks också tydligt på honom, att han är medveten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
