Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - Samuel Laing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
I Stockholm gör han däremot den reflexionen, att
befolkningen »är välklädd, konverserar ledigt, dansar bra och
omger sig med komfort och elegans även i en samhällsställning,
som i andra länder skulle medföra fullständig avsaknad av
dylika agremanger. Att göra ett fint intryck är för deras
livsföring det viktigaste av allt.»
En episod, som i detta aristokratiskt regerade land dock
tilltalade Laings demokratiska sinnelag, upplevde han
ombord på Norrlandsbåten från Stockholm. Han fick där
ressällskap med biskop Franzén, som »vid alla platser, där
fartyget lade till, var föremål för en vördnad och ett intresse,
som endast en god människa kan röna». Den store skalden
bad främlingen hälsa på honom i Härnösand på återvägen.
»Vilken engelsk biskop skulle ha bett en svensk resande,
som han träffade på en ångbåt, att hälsa på honom?» frågar
skotten. »Och ändå kan hela vår rad av biskopar förvisso
inte framvisa en enda, som går upp mot biskopen av
Härnösand i begåvning och socialt inflytande.»
Betecknande för denne turists mentalitet är hans
underbetyg åt Stockholms restauranger, därför att han
ingenstans kunde få den sorts mat, han var van vid hemma i
Skottland 1 Men å andra sidan erkänner han det faktum,
att man kan resa igenom hela Sverige utan att råka ut
för stöld eller uppskörtning. Och ingenstädes bevittnade han
några drag av råhet eller brutalitet. Hans personliga
iakttagelser av svenskarne gåvo det resultatet, att de äro »ett av
Europas präktigaste folk». Och när han strövat omkring
på Stockholms gator, gör han den reflexionen, att »man aldrig
ser ett utmanande eller misstänkt ögonkast eller en oanständig
åtbörd ens bland de lägsta befolkningslagren».
Men så får Laing tag i en del statistiska tabeller, och med
hjälp — eller rättare sagt, på grund av oförmåga att rätt
tyda dem — kommer han till den uppseendeväckande
slutsatsen, att »fastän svenskarne leva så isolerade från det övriga
Europa och nästan allesammans äro jordbrukare och inte
har mer än en betydande stad, att fastän detta folk har
tillräckligt med skolor och universitet och en livskraftig
kyrklig organisation, som äger statsmakternas stöd, och
en folkbildning, som överträffas endast av danskarnes, så
befinna de sig ändå ovedersägligen i ett mera demoraliserat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
