- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / XI. Supplement II och register /
253

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - Amedée Clausade - Konsten att resa angenämt genom Sverige med hjälp av blott tre inhemska ord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KONSTEN ATT RESA ANGENÄMT GENOM SVERIGE. 253

dande.» Men dessa Clausades erfarenheter gällde icke det
högt bildade och plikttrogna svenska prästerskapet. Där hade
han mött sann religiös tolerans.

Konsten att resa angenämt genom Sverige med
hjälp av blott tre inhemska ord

är underrubriken på en trevlig reseskildring från 1840 av en
engelsk författare vid namn Robert Bremner. Han
avslöjar för läsaren följande hemlighet: »Ni har rest kanske
en vecka eller två och har lagt märke till att hittills har det
hos värdshusflickorna inte märkts något av den förekommande
artighet, som andra resande så högeligen prisat svenskarne
för. Ni anlägger Ert vänligaste leende och visar den största
älskvärdhet, men icke förty komma och gå husets
tjänsteandar, som om de inte hörde Er. Maten kommer in halvkall
och med så långa mellantider, att Ni börjar säga fula ord om
hela horden av författare, som lurat Er till besök i detta
för-soffade land. Men lär Er blott orden ’Lilla flicka’ och uttala
dem i vänlig ton, åtföljda av ett d:o leende, så får den
blytunga foten genast vingar, och det likgiltiga ansiktet strålar
upp.

Och ökar Ni på vänligheten och kallar henne ’Wackere
lilla flicka’, så blir det inga gränser för hennes välvillighet. Då
kommer det bästa, huset förmår, fram på ögonblicket, och alla
värdshusets kvinnor skaffa sig någon förevändning för att
komma och beskåda den elegante, belevade, älskvärde,
förtjusande, rödblommige engelsmannen, som är så god
smakdomare i fråga om skönhet. Och så blir Ni överhopad med
smickrande bedyranden, att ’Herren tala micka bra svenska’.
Kort sagt: med dessa tre ord på läpparna kan Ni resa genom
Sverige från den ena ändan till den andra, äta bra och
bo bra, förvärva vänner, var Ni kommer, och vinna ett
lysande rykte för språkkunnighet.1

1 Se här några smakbitar ur författarens förteckning över vanligare
svenska fraser till resande engelsmäns tjänst: »Huru stor det till?»
— »Rett wol, jag tankar. Whar æ bedjenten (varmed menas
betjäningen)? Kan wi fær kaffee? Huru mycket at betaler?»

På ångbåten frågar man kaptenen: »Huru mænga passagerare har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/11/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free