Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - Konsten att resa angenämt genom Sverige med hjälp av blott tre inhemska ord - Det nutida åkerbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET NUTIDA ÅKERBRUKET.
255
Svenskarnes nationallyten ligga i öppen dag. Hos de breda
lagren bero de på brännvinet, hos de högre
samhällsklasserna på deras nöjeslystnad. Så snart en svensk av
högre samhällsklass — och detta gäller även om många av
medelklassen — får pengar, skall han använda dem till att
roa sig, och följden blir lätt skuldsättning och ruin. Kunde
man ta bort dessa fel, så skulle svenskarne genom sina
sympatiska egenskaper vinna den allra förnämsta platsen bland
Europas nationer.
Bremner har många goda synpunkter på hur man skall
skriva en sannfärdig reseskildring. Om främlingen aldrig så
sanningsenligt beskriver, vad han ser, så blir hans
reseskildring som totalomdöme ändå missvisande, därför att det i varje
land finns så många egendomliga plägseder, som blott
tillhöra samvaron med främlingar. Endast genom att tala med
intelligenta och vederhäftiga män i landet kan främlingen
komma under fund med vad som är för folket
karakteristiskt, och vad soin är mera tillfälligt. Den resande måste
med ett ord begagna såväl öron som ögon.
Det nutida åkerbruket.
Vårt jordbruk har nu kommit därhän, att det kan brödföda
hela Sveriges befolkning.1
1 Ett starkt intryck av vad detta vill säga i ett land, där fordom
nüd-och barkåren ofta återkommo, får man vid läsningen av den
självbiografi, som den kände läkaren och nykterhetskämpen,
generaldirektör Magnus Huss nedskrev på äldre dagar. Han berättar där, att
det barndomsminne, som alltid stod mest levande för honom, var från
vintern 1813. Den femårige pojken satt då i prästgårdshemmet i
Medelpad och stavade i abc-boken, när en man från Jämtland kom in och
bad att få köpa något säd. Prosten Huss svarade: »Jag har intet att
avlåta, har själv knappt så mycket, att jag kan föda mitt hushåll, tills
det blir öppet vatten.» I förtvivlan föll mannen då på knä. »Jag har»,
sade han, »rest tolv mil utan att kunna få köpa en kappe säd, och
därhemma håller hustru och barn på att svälta ihjäl.» — »Jag kan», skriver
Huss, »när som helst se framför mig, huru denne man med förtärt
ansikte, badande i tårar, avtorkade dessa tårar med rockskörtet. Min far
gav honom nu nyckeln till den ena spannmålsboden, sägande: ’Boden är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
