Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - Per Jönsson-Rösiö, »småbrukets apostel»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
ekonomiska motgångar, och familjens förmögenhet hade
gått sin kos. Unge Rösiö övertog då hemgården på arrende av
familjens fordringsägare, och nu gällde det för honom att knoga
och stå i, ty han hade ej blott sig själv och sin hustru utan också
mor och syskon att sörja för. Men han klarade sig som en hel
karl, tack vare sin vakna blick för allt vad som kunde göras
till förbättring av jordbruksmetoderna.
En brinnande håg drev honom att göra även andra
lantbrukare delaktiga av dessa framsteg, och snart var han i fullt
arbete med väckande föredrag, uppsatser i tidningar och
tidskrifter samt lantbrukskurser på hemgården. Den teoretiska
undervisningen gick där hand i hand med arbete och
demonstrationer på särskilda försöksfält.
Men denne originelle man tog ju inga avgifter för sin
undervisning I Därför blevo också kostnaderna honom
övermäktiga. Han måste nedlägga lantbruksskolan ocli lämna gården.
Efter några bekymmersamma år återupptog emellertid Rösiö
sin undervisning, nu i Jönköpingstrakten. År 1898 öppnade
han en lantbruksskola på Hagaberg. Gården hade blott
sex tunnland rätt skral åkerjord, men Rcsiö arbetade upp den,
så att han kunde föda en häst, sex kor samt en mängd smådjur
och producera brödsäd, potatis och grönsaker för ett tiotal
personers behov.
År 1907 erhöll Hagabergs lantbruksskola ett årligt
statsanslag, och till Rösiös 50-årsdag samlade vänner och beundrare
ihop pengar till inköp av Hagaberg åt honom, en gärd av
tacksamhet mot »småbrukets apostel» för ett liv i arbete och möda
för svenska folkets bästa. I de flesta fall hade han ej tagit ett
öres ersättning vare sig för kurser eller föredrag, och aldrig hade
han sparat sig själv, när det gällde att elda upp våra
jordbrukare till hänförelse för deras livsuppgift, fast han själv
mången gång kände sig dödstrött efter att ha stått och hållit
föredrag ända till sju timmar om dagen med blott några
korta uppehåll. Nätterna använde han under
föredragsturnéerna till resor mellan olika platser för att sålunda spara
dagarna för sina kurser.
Det fordrades sannerligen en sådan eldsjäl som hans för att
ej förtröttas och ge upp i den ständiga kamp, som han länge
fick bestå mot fördomar och likgiltighet, mot småsinta
begab-bare och förhånare. Men han höll ut och gjorde därigenom mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
