Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - Varg och lo - Björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
sökte, enligt en samtida tidningsnotis, en »varg på Ekerön
i Mälaren praktisera sig in till ett svin men blev därifrån
förhindrad av ankommande folk. På samma ö har även en
flock av fem stycken vargar varit synlig.» I Karlshamn visade
sig samma vinter en varg på gatorna. »Han skrämde
invånarne med sitt tjut och gick sedan sin färde.» I
Stockholm kunde »gråben» ännu för ett århundrade sedan vara så
närgången, att han gjorde visit i Gamla stån. Lodjur kunde
man vid den tiden få se spatserande på gatorna närmast
söder om Maria kyrka, och på Norrmalm sköt man en gång
en lo i Humlegården.
Enligt tillgänglig statistik dödade år 1829 björn, varg
och lo inom 17 av Sveriges län nära 500 hästar och föl,
över 3,000 nötkreatur, nära 20,000 får och getter samt över
2,500 svin. På grundvalen av dessa uppgifter beräknades,
att i riket i dess helhet minst 35,000 tamdjur det året
fallit offer för rovdjuren.
Björnen.
I norra Dalarne blev .björnen på 1850-talet så besvärlig,
att myndigheterna slutligen uppbådade allmogen i
Siljanssocknarna och trakten norr därom till skallgång. Till det
ryktbara »storskallet i Mora» vid midsommartid 1856 samlades
4,000 beväpnade män och kvinnor, som bildade en 6—7 mil
lång kedja på två flyglar. Under skottlossning, blåsning i
näverlurar och jägarhorn och annat oväsen satte sig de
bägge flyglarna i marsch med skogarnas lurviga bestar
framför sig, »fienden som rivit deras kor och hästar, som vrålat
i natten utanför fäbodarna, medan kullorna legat med
bankande hjärtan under getskinnsfällen». Nu var ödestimman
inne. Nu skulle odjuren få betalt för alla gamla synderi
Med Vänjansjön som mål drog sig småningom denna härskara
allt tätare samman, tills hela armén på tredje dagens morgon
bildade en tätt sluten halvcirkel mot sjön och kunde börja ta
sitt byte i närmare skärskådande. Det var »bilder ur djurens liv,
sådana som ingen annan nu levande människa skådat maken
till». Av vargar, rävar och lodjur fanns det visserligen blott
några få. De hade tydligen varit fintliga nog att i tid smita ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
