- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / XI. Supplement II och register /
266

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - Utdöende fågelarter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

266

SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

folk vaknat en övertygelse om att även djuren måste
tillerkännas ett visst slags rätt gent emot människan, och man
kan nu räkna med en stark vilja att beskydda och hjälpa till
att bygga upp, vad äldre generationer av tanklöshet förstört.

Även k n ö 1 s v a n och grågås höra till våra utdöende
fågelarter. Men på en del platser har man på senaste tid gjort
— som man vill hoppas — lyckade försök att inplantera både
svan och grågås. Och kustbefolkningen i västra Sverige
med Landskronaborna i spetsen gör en god gärning genom att
lägga ut föda åt de tusentals sång- och knölsvanar från norra
Europa och Sibirien, som bruka övervintra där. Under
hårda vintrar, när havet isbelagts, så att fåglarna ej kunna
komma åt bottenvegetationen på grunt vatten, ha de förr i
tiden massvis svultit ihjäl. Men tack vare djurskyddsvänliga
människors insamling av medel till fåglarnas utfodring är
den faran numera avvärjd.

Bland de fågelarter, som allra bäst behöva hjälp för att ej
helt utrotas, äro även storkar och örnar. Stor k stam men i
Skåne är numera en nästan försvinnande obetydlighet mot
fordom. År 1917 fanns det ännu 35 bebodda storkbon där,
men numera ha de i flere år hållit sig omkring tiotalet. I
våra grannländer Danmark och Tyskland är storkstammen
däremot stadd i kraftig ökning. I Danmark, där man år 1927
räknade omkring 500 bon, har antalet sedan dess nästan
fördubblats, och i Ostpreussen enbart uppgår deras antal till
över 16,000.

Att örnarna äro nära sin utrotning kan man utan vidare
förstå därav, att de år 1931 blevo fridlysta. »Men örnen är ju
ett rovdjur, alltså ett skadedjur» — den slutsatsen får man ofta
höra. Faktiskt är det dock så, att den jakt, som örnar,
falkar, ugglor och andra rovfåglar bedriva, huvudsakligen
innebär en utgallring av de svagaste, de sjuka och
livsodugliga djuren, vilka lia de minsta möjligheterna att rädda sig.
Räven och rovfåglarna lia en ytterst viktig uppgift i
naturens stora hushållning genom att i tid plocka undan allt,
som är sjukt och smittofarligt. Dessa rovdjur äro, som Sten
Selander sagt, »ett slags hårdhänt sundhetspolis bland
vild-naden»; och om den utgallring av smittobärare, som de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/11/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free