Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - Maskinkraften - Arbetsfördelningen i maskinkraftens tidevarv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETSFÖRDELNINGEN I MASKINKRAFTENS TIDEVARV. 273
— man kan numera lugnt räkna med tusental härvidlag. Ett
talande exempel på vad maskinerna betyda för vår tid är
resultatet av en beräkning, som gjorts rörande
kraftförbrukningen för Stockholms elektriska belysning och spårvägsdrift.
Om man skulle tänka sig det orimliga förhållandet, att dessa
bägge samhällsfunktioner måste hållas i gång med
muskelkraft, skulle ej ens huvudstadens hela befolkning av män,
kvinnor och barn räcka till för det kroppsarbetet.
Maskinkraften visade sig snart i stort sett ej blott ofantligt
mycket billigare än den levande kraften (Bd VIII:470) utan
även — så egendomligt det än kan låta — billigare än vind
och vatten som direkt drivkraft. Visserligen brukar man ju
säga, att vind och vatten kosta ingenting, men bägge kunna
bli dyra tjänare, därför att de ej låta reglera och tämja sig
på samma sätt som ångan. I den gamla goda tiden hände det
ej sällan, när vinden växte till storm, att den bröt sönder
väderkvarnens vingar, eller att ett skyfall ryckte med sig
skvalt-kvarnen vid strömmen. Vattenkvarnarna hade också en stor
benägenhet att strejka, just när de bäst behövdes. Tiden
närmast efter skördens inbärgning brukar nämligen vara den
vattenfattigaste på hela året. Men då brukar också bondens
mjölförråd ha sinat.
Arbetsfördelningen i maskinkraftens tidevarv.
En levande bild av denna utveckling ger sociologen och
nationalekonomen E. H. Thörnberg i sin innehållsrika bok
»Från det moderna samhället». Som exempel väljer han gamla
tiders skomakare i motsats till de moderna skofabrikerna.
»Ännu på sjuttio- och åttiotalen var det mycket vanligt
å den svenska landsbygden, att skomakarne gingo från by
till by, från gård till gård. Det är framme på sensommaren.
Nu kunna de beredda hudarna och skinnen hämtas från
nejdens beredningsgarvare. Förra hösten flåddes de från häst,
oxe och kalv, som då slaktades. De ha genomgått proceduren
i kalk, bark, med pyrning, valkning, smörjning. Och
skomakaren kommer till bondstället. Han bär med sig läster,
sylar, hammare, tänger, stift, tråd och beck, kanske även
klackjärn. Becket framställdes, när tjära koktes i en skogs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
