Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - Den norrländska trävaruindustrin - Vilka svårigheter en storindustri kan ha att kämpa mot, innan den till sist blir bärkraftig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varan direkt kunde lastas ned i fartygen i stället för att
behöva först flottas eller på annat sätt fraktas ned till hamnen
från de högre upp vid vattenfallen belägna sågverken. Dylika
transporter kostade mycket pengar och försämrade alltför
ofta det förädlade virket.
Tack vare den stora trävaruindustrin har Norrlands befolkning
på de senaste mansåldrarna växt tre gånger så hastigt som
det övriga Sveriges, och det norrländska kustlandet hör nu
till vårt lands tätast bebyggda trakter. För ett århundrade
sedan gåvo Norrlands urskogar nästan endast ett magert
kreatursbete — nu ge de oss en sjundedel av vår
nationalinkomst och betala inemot halva vår import. Norrlänningens
intresse för skogen har, som författaren Ludvig Nordström,
själv norrlänning till liv och själ, träffande säger, genomgått en
revolution: det har »överflyttats från gräset till träden».
Det är först under de senaste mansåldrarna, som
norrlänningarne betraktat trävirket såsom sin naturliga rikedom.
Sådant är det resultat, som företagsamma affärsmän samt
duktiga ingenjörer och arbetare åstadkommit.
Vilka svårigheter en storindustri kan ha att kämpa
mot, innan den till sist blir bärkraftig,
det får man övertygande bevis på i Eilif Sylwans minnesskrift
om den svenska betsockerindustrin. Denna industri tog i
vårt land sin egentliga början på 1830-talet, men det ena
företaget efter det andra stupade på tillverkningssvårigheter och
en kapitalbrist, som omöjliggjorde deras drivande i tillräckligt
stor skala. Även i fråga om betodlingen begingos i början
svåra misstag, framför allt genom att bedriva den i olämplig
jordmån. Först på 1880-talet hade den svenska betsockerindustrin
och sockerbetsodlingen genomgått sina läro- och
hundår och, tack vare insatser av en rad framstående
ingenjörer, industriledare och affärsmän, blivit ett vinstgivande
företag. Den utvecklades nu raskt och kunde från och med år
1895 fylla hela landets sockerbehov. Det inhemska betsockret
hade undanträngt det en gång allenarådande utländska rörsockret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
