Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - Vilka svårigheter en storindustri kan ha att kämpa mot, innan den till sist blir bärkraftig - Vår stora kraftkälla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR STORA KRAFTKÄLLA.
277
Men i och med att självförsörjning uppnåddes på detta
område, hotade faran för överproduktion med katastrofala
prisfall och försämrade villkor för betodlarne. Utvägen att
exportera överskottet till utlandet var nämligen stängd för denna
näringsgren, eftersom det var otänkbart att där konkurrera
vare sig med rörbockret eller med andra länders eget
betsocker. Enda utvägen var en överenskommelse mellan våra
sockerfabriker om en viss begränsning av produktionen.
Årliga avtal därom genomdrevos också till sist, om ock efter
många svårigheter. Och därmed var vägen banad för den
sammanslutning av alla våra sockerfabriker till Svenska
sockerfabriksaktiebolaget, som genomfördes år 1907.
Vår stora kraftkälla.
Sid. 474, 475, 481.
Sveriges vattenkraft uppskattas numera till 16 à 18 millioner
hästkrafter vid medelvattenstånd. Av dem kunna dock enligt
nuvarande tekniska och ekonomiska synpunkter knappast mer
än 5 millioner komma ifråga till utbyggnad. Sedan år 1915 har
konsumtionen av elektrisk kraft fördubblats för varje årtionde,
en även för fackmannen oväntad, ja häpnadsväckande stegring.
Den utbyggda kraften uppgick vid 1935 års slut till omkring 2
millioner hästkrafter, av vilka Trollhättefallen leverera inemot
200,000, Porjus- och Älvkarlebyfallen vartdera något mer
än 100,000. Men Indalsälven, Norrlands bästa
vattenkraftälv, beräknas en gång, när dess vattenfall blivit fullt
tillgodogjorda, kunna lämna ännu mer kraft än Göta älv.
Den ojämförligen mesta elektriska kraften går till
storindustrin, som förbrukar 77 % av det hela. De tre främsta
avnämarne äro pappersmassefabriker, pappersbruk och
järnbruk. Egendomligt är det, att trots mängden av spårvägar
och elektriska järnvägar åtgå ej mer än 8 % av ali vår
elektriska kraft för kommunikationsändamål, och att det för
belysning och andra privatbehov förbrukas blott omkring
15 % därav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
