Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - Novembertraktatens förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
Vad själva novembertraktaten beträffar, har Palmstierna
i en avhandling om Sveriges förhållanden till Ryssland och
England vid denna tid framlagt en skildring av traktatens
förhistoria, som inte så litet skiljer sig från den dittills gängse.
Hans huvudtes är, att Sveriges närmande till västmakterna
England och Frankrike under Krimkriget icke kom så
plötsligt, som det hittills tett sig — tvärtom hade bandet mellan
Sverige och Ryssland sakta men säkert försvagats under de
senaste tjugu åren. 1830—40-talen voro ingalunda en så
fridfull tid i storpolitiskt avseende, som det såg ut. Ryssland
växte sig allt starkare, och särskilt mellan detta land och
England blev förhållandet sämre och sämre. Sverige började
också få känna av detta som ett besvärligt tryck från ömse
håll.
Engelska kabinettet sökte vid denna tid väcka svenska
regeringens misstankar mot Ryssland på grund av dess
fästningsanläggningar på Åland. Redan vid mitten av 1830-talet
gick det så långt, att Sverige såg sig nödsakat att utfärda ett
slags neutralitetsförklaring av ungefär samma innehåll, som
sedan kom till stånd under Krimkriget — och med samma
resultat som då: England blev belåtet men Ryssland missnöjt.
För den gången drevo emellertid molnen förbi.
Karl XIV Johans skäl till dessa och andra utrikespolitiska
åtgöranden voro emellertid inte blott föranledda av en
nödvändig och lovvärd omtanke om Sveriges säkerhet utan även
av en på gamla dagar påkommen lust att åter spela en roll i
den europeiska storpolitiken. Så blev förhållandet även 1840,
då England och Ryssland för en kortare tid hade funnit
varandra och stodo på spänd fot med Frankrike. Karl Johan,
som vid det laget hade det så besvärligt med ständerna,
önskade kunna peka på utrikespolitiska framgångar som
motvikt och gjorde därför vissa närmanden till Ryssland.
Det hela kom emellertid ut i otid, kungen måste slå till reträtt,
och resultatet blev bara, att Ryssland tydligare än någonsin
märkte Sveriges svaghet.
Vårt land hade vid denna tid — alldeles som nu — en
särskilt utsatt punkt, nämligen Gotland. Sedan Göta kanal
öppnats år 1832, började man fundera på att göra den nya
trafikleden till en stor handelsväg, att leda trafiken från
Nordsjön österut genom kanalen och anlägga en frihamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
