Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IX - 1. Sammanhängande kapitel - Vårt land får en ordnad folkundervisning. Folkundervisning i den gamla goda tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
Under sådana förhållanden kunde det behövas, att
skolmästaren hade något yrke att hjälpa upp sina inkomster med.
Var »mäster» på samma gång sockenskräddare — ty sådant
hände — så kunde man få se honom hantera nål och tråd,
samtidigt med att skolbarnen läste högt. I en skånsk socken
brukade en av de första kända skolmästarne, »husmannen»1
Per Persson, sticka strumpor under skoltimmarna och kallades
därför allmänt »Per Håsa»2. Om somrarna var han »hyre»
(herde) och vaktade hela socknens kreatur.
Rörande är det att höra en av dessa gamla byskollärare i
sina levnadsminnen förtjust berätta, hurusom vördig prosten
en dag täcktes själv förhöra skolbarnen, varvid provet utföll
så bra, att »alla barnen fingo en skilling var, och jag fick en
sextonskilling».3
Som barnalärare praktiserade denna tid även gamla
soldater och korpraler, och de voro nog inte så oävna i att sätta
pli på ungdomen och lära den ordning; men i konsten att
undervisa hade de ju inte kunnat få någon utbildning.
I Skultuna socken, ett par mil norr om Västerås, antogs
år 1813 till skolmästare avskedade soldaten Lars örn, som
enligt kyrkboken »har endast en arm och ett träben, kan väl
läsa och även något skriva». Han var villig att »skola»
församlingens barn mot en tunna råg och en tunna korn om
året.
Vi hoppas, att han kunde sina stycken bättre än den dräng
och den husar, som anno 1829 sökte skolmästartjänsten i
Nöbbelöv i Skåne. Sockenstämmans ordförande, kyrkoherden,
examinerade dem bägge och konstaterade, att husaren »läste
tydligt och väl innantill men skrev illa och räknade dåligt
och var svag i kristendomen, vårföre ordföranden ej kunde
föreslå, honom». Drängen befanns stå på ungefär samma
kunskapsnivå och kunde följaktligen ej heller komma ifråga.
Ännu så sent som vid mitten av 1800-talet inträffade det
i önum, sydost om Vara i Skaraborgs län, att en halt skräddare,
som sökte småskollärarebefattningen, knappt kunde skriva
sitt namn. Han anhöll därför om fjorton dars uppskov, så
att hans syster, som var lärarinna, skulle hinna lära honom
1 Småbrukaren eller torparen.
2 Den skånska benämningen på strumpa.
3 En 50-öring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
