Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IX - 1. Sammanhängande kapitel - Vårt land får en ordnad folkundervisning. Folkundervisning i den gamla goda tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
julexamen samma år frågade, om någon var värd att belönas,
»svarade skolmästaren, att ej någon sådan vore, varför ej
för denna gången någon belöning kunde utdelas, utan
förmanades de äldre utav barnen att sig härom till en annan
gång vinnlägga, helst sådant uti en framtid kunde lända dem
till mycket gagn och nytta». Först två år därefter begav det
sig, att en pilt vågade anmäla sig till förhör. Han kunde
»tämmeligen besvara de frågor, vilka blevo honom därutinnan
gjorda». Det ej alltför lysande resultatet får nog ses i samband
med att den dåvarande läraren, »gamle Norbäcken», enligt
samtida vittnesbörd »mest satt i skolan och kardade och spann
ull och lät barnen leva hur som helst». Vid 1807 års examen
erhöll han också en admonition att »på det ömmaste sin syssla
redeligen uträtta, uppmuntra och berömma de flitige utav sina
disciplar men allvarsamt behandla de låte, tröge och vårdslöse».
Examensprotokollen innehålla även anteckningar om
barnens flit och uppförande samt anmärkningar angående deras
skolgång. »Har varit flitig och beskedelig och uppmuntrades
till att även hädanefter göra sig känd på en så fördelaktig
sida», står det exempelvis antecknat om ett mönsterbarn. Den
vanartige Pehr i Brunna skyltar däremot år 1807 med
följande anmärkning: »Pehr i Brunna var frånvarande; och
anmäldes av dess farfader, att det var utav lättja och vårdslöshet.»
En annan pojke hade under vårterminen 1802 »ej bevistat
skolan mer än inskrivningsdagen den 23 maj, vilket» —
heter det •—• »förmodeligen är till största delen faderns fel».
Mannen ifråga var nämligen »känd för att vara vårdslös uti
barnauppfostran, vilket torde delvis komma av en tryckande
fattigdom men —• tyvärr I — till det mesta utav nästan
ingen omtanke för sina barns andeliga och eviga väl».
Ett föregångslandskap på folkundervisningens område tycks
Dalarne ha varit. Där hade nämligen flere församlingar redan
i slutet av 1600-talet inrättat sockenskolor, på somliga platser
med hjälp av donationer. Det vilar något rörande över
följande anteckning av kyrkoherden i Svärdsjö i socknens dödbok:
»Anno 1769 begravdes gammelpigan Lisbeth Mickilsdotter»
från Svartnäs. »Hon kunde väl läsa i bok och hade god
ögn-syn, läsit för barn och ställt sig kristligt och ärligt.» Vid sin
död var hon 88 år gammal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
