Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IX - 1. Sammanhängande kapitel - Lancasterskolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
lite var bland oss äldre i besläktad form känner igen ifrån sin
egen skoltid. Den är i ali sin litenhet dock av den art, att den
borde gå varje barnuppfostrare genom märg och ben, och
lyder så: »Axel Ahlbom, son till bagaren i socknen, fick ofta
stryk, emedan han led av spasmer, som förorsakade
skakningar av huvudet, vilka förvärrades, då han blev rädd och
upprörd. Läraren tog nämligen detta för ett uttryck av trots.
Denne gosse dog sedan helt ung.»
Om sina egna känslor för sin barndoms skola säger samme
lärare: »Att jag själv var skräckslagen nästan dagligen, är så
visst som att jag ännu i dag känner det, som om pulsarna
ville stanna av skräck, då någon förman inträder i min skola.»
Och ändå fick han själv aldrig stryk i skolan. »Men den skräck,
jag fick vid andras avbasning, var för djup», säger han. Ack,
han är blott en i den tallösa skara, som fått sitt nervsystem
förstört för hela livet av medvetet eller omedvetet grymma
uppfostrare. Det är också betecknande, att när man talar
med äldre personer om deras skoltid, så visar det sig nästan
alltid, att strykhistorierna äro de intryck, som starkast bitit
sig fast i minnet.
Detta stryksystem blir emellertid mindre förvånansvärt,
när man får höra, att många andans män på den tiden
föregingo lärarne med allt annat än uppbyggliga exempel. Det
fanns präster, som med käppen straffade konfirmanderna för
okunnighet, ja det berättas ju om kyrkoherde Stagnelius1, far
till skalden Erik Johan Stagnelius, att han med en läderpiska
drev in kristendomskunskap i nattvardsungdomen.
Men vad gjorde läraren i lancasterskolan mellan
avbas-ningarna? Jo, han övervakade förstås det hela. Med hjälp
av generalmonitören undervisade han också de mera
försigkomna barnen i innanläsning och anställde då och då
gemensamma förhör. När surret i bikupan blev alltför högljutt,
gav läraren med en visselpipa signal till lugn och ordning.
Johannes Johansson berättar, att varje onsdagsmiddag
»undervisade» läraren själv. Den undervisningen bestod i ett
religionsförhör, och de stående frågorna voro: 1) »Yad menas
med religion?» Svaret avgavs i korus av de äldre barnen och
1 Han var kyrkoherde i Gärdslösa på mellersta Öland och blev
sedan biskop i Kalmar stift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
