- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / XI. Supplement II och register /
350

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IX - 1. Sammanhängande kapitel - Nykterhetsrörelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

350

SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

och gödselhögar.» Men man skall inte föreställa sig deras
tillvaro inom barackerna såsom människovärdig. I ett rum om
12 meters längd och 7 meters bredd inlogerades omkring 200
karlar varje natt. I sina ofta genomvåta paltor fingo de
lägga sig på träbritsar utan någonting vare sig under eller
på sig. Utanför dessa baracker brukade oin nätterna en vagn,
lastad med ett stort fat brännvin, hålla till, med det
resultat att 30—40 riksdaler av hoptiggda slantar hamnade i
brännvinshandlarens pung.

*



Husbehovsbränningen fick dödsstöten på 1854 års riksdag,
men det är icke exakt att säga, att husbehovsbränningen då
förbjöds. Vad riksdagen beslöt, var en så hög skatt
på ali brännvinsbränning, att husbehovsbränningen snart
upphörde av sig själv. Och efter en viss tid
fick brännvin tillverkas blott i vissa stora brännerier och mot
hög skatt. När denna dryck nu blev dyrare och svårare att
komma åt, avtog också superiet betydligt.

Vad nykterhetsrörelsen betytt för de många tusen små
ensamma hemmen i vårt glest befolkade land har författarinnan
Vira Eklund givit ett varmhjärtat uttryck åt i minnesskriften
vid Godtemplarordens femtioårsjubileum. Nykterhetslogerna
gåvo dessa människor »något att tänka på och längta efter.
Visst voro mötesprogrammen enkla nog, men man bjöd till
efter bästa förmåga, och man gav vad man kunde. Tonen
mellan de unga blev kamratlig och glad, sången klingade friskt,
små muntra tillställningar livade upp tillvaron, utfärder till
grannlogerna ökade vänskapskretsen och vidgade vyerna.
Tillvaron ljusnade, livet fick en djupare mening: man var ju
med i en rörelse, som åsyftade mänsklighetens frigörelse från
en av dess tyngsta bojor! Tusenden välsigna I. O. G. T. i
trakter, där förut brännvin, dans och slagsmål utgjort
ungdomens ’nöjesliv’.»

Och den kände folklivsskildraren J. A. Göth skriver: »Jag
tror inte, att det finns någon organisation, inom vilken det
gjorts så mycket osjälviskt och uppoffrande arbete som inom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/11/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free