Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IX - 1. Sammanhängande kapitel - Svenska flaggan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
händels- och nationalflaggan. Följden blev den, att från
90-talets sista år och fram till 1905 den svenska flaggan,
men icke den norska, bar unionsmärket, vanvördigt kallat
»sillsallaten», i övre innersta hörnet.1
Norrmännen lärde sig också att långt före oss älska och
akta sin flagga, symbolen för en fri stat och ett fritt folk.
Det drog länge om, innan svenska flaggan kom i allmänt
bruk. Först vid urtima riksdagen 1871 reste man en flaggstång
på riksdagshuset, så att man kunde hissa flaggan, då
riksdagen var samlad. Så småningom vande sig riksdagsmännen
vid denija syn och satte värde på den. I en liten
tillfällighetsvisa, författad av en enkel riksdagsbonde till en avskedsfest
vid riksdagens slut några år senare, heter det helt vemodigt,
att riksdagstiden är förbi för denna gång,
»och på Holmén2
ingen flagga vajar mer uppå sin stång».
Med tiden togo riksdagsmännen naturligtvis sina
erfarenheter av svenska flaggans hissande med sig ut i bygderna.
Men det skulle dröja rätt länge, innan bruket att hissa flaggan
blev vanligt. En dansk officer, som år 1873 företog en resa i
Sverige, skriver till sin vän, den värme patrioten och liberale
riksdagsmannen Axel Adlersparre: »Jeg erinrer mig, at det
forbausede mig meget under mit Ophold i Sverrig at erfare,
at der i Almuen var saa liden Nationalbevidsthed. Man sagde
mig, at månge af Almuen ikke kjendte det svenske
National-flag.» För danska folket, som nyss upplevat ett krig — tillade
han — är nationalkänslan stark och levande, och
Danne-brogen finns överallt.
På hösten samma år företog sig kung Oskar att resa en
flaggstång på Stockholms slott och bestämde, att flaggan
skulle vara hissad alla dagar, då han befann sig i sitt residens.
Denna åtgärd blev emellertid långt ifrån populär. Inom
snart sagt alla samhällsklasser såg man med grinig
misstänksamhet på den nye kungen och ogillade allt vad han gjorde.
1 Det fanns en gammal svensk militär och brukspatron — kanske
var det flere — som i sin förtrytelse häröver alltid hissade sin svenska
flagga så, att unionsmärket kom nedåt!
’ Det gamla riksdagshuset låg liksom det nuvarande på en holme,
nämligen Riddarholmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
