Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IX - 1. Sammanhängande kapitel - Ett och annat om Jöns Jakob Berzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OCH ANNAT OM JÖNS JAKOB BERZELIUS.
417
Ett och annat om Jöns Jakob Berzelius.
Sid. 362 st. 1, sid. 364.
I barndomen saknade Berzelius visst icke lust att bli präst
(såsom jag uppgivit i bd IX sid. 362 r. 5) utan ansåg som en
självklar sak, att han skulle vandra i sina fäders spår. Men
på gymnasiet fick han sådan lust för naturvetenskaperna, att
han för att få ägna sig åt dem beslöt sig för läkarbanan.
När Berzelius stod på höjdpunkten av sin bana, sträckte sig
hans vetenskapliga anseende över hela den civiliserade
världen, och under sina utländska resor blev den svenske
vetenskapsmannen alltid föremål för mycken uppmärksamhet, ja
hyllades som en triumfator. År 1817 fick han från preussiska
regeringen ett anbud om en professur i kemi vid Berlins
universitet med en årsinkomst, motsvarande 10,000 riksdaler i
svenskt mynt, samt fri bostad och ett utmärkt laboratorium
till sitt förfogande. Den store vetenskapsmannen svarade, att
hans fädernesland, som berett honom möjlighet att helt ägna
sig åt sin favoritvetenskap, hade krav på honom, som han
aldrig skulle kunna känna sig löst ifrån.
Berzelius’ storhet som naturforskare ligger såväl i hans
beundransvärda observationsförmåga som i hans mästerliga
förmåga att ordna in de iakttagna fenomenen i deras
sammanhang och tyda deras innebörd ur vetenskaplig synpunkt.
Han ägde också det modet att avstå från alla slags
skenförklaringar av företeelser, som vetenskapen på hans tid ännu
icke var mogen för att bedöma. När det gällde dylika
fenomen, ansåg lian det vara vetenskapsmännens plikt att vänta,
»tills förklaringen förr eller senare framgår av sig själv ur
fakta, som äro så klara, att delade meningar knappast kunna
uppstå om saken».
Men sådana resultat som hans vinnas icke utan ett ihärdigt
arbete. Också brukade han arbeta som en slav: han började
halv sju på morgonen och fortsatte nästan i ett sträck till
tio på kvällen, då han »stjälpte sig i säng». Men
ansträngningarna och det myckna stillasittandet skadade
naturligtvis hans hälsa, isynnerhet som han hade anlag för gikt. Även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
