Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IX - 1. Sammanhängande kapitel - »Den skånske Hazelius» och »Kulturen» i Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
här hade jag sprungit och lekt bland humlestängerna, byggt
möl]or vid byabäcken och hört barnpigan Gustava berätta
hemska historier om ’snogen som inte bider titt (ofta), men
naur han bider ä’ de’ vissa döen’, om trollkäringarna, som
fara omkring i ’horle-vingen’ (virvelvinden), varför man alltid
måste spotta i en sådan, om basilisken som drängen Jäppa i
sista ögonblicket lyckades slå ihjäl, just som han skulle
bryta skalet av det tuppägg, på vilket en ’skradepugga’
legat ut honom i ’mögkullen’ (gödselstacken), med vilken
bragd Jäppa säkerligen räddat hela Nösdala by från
ödeläggelse. I stugorna, i deras skåp och kistor, på vindar och i
uthus hade jag blivit förtrogen med det gamla inventariet
och de gamla kistlagda folkdräkterna, som för övrigt ännu
tämligen oförändrade buros av de äldsta.
Hazelius’ stora härrop ’Känn dig själv’ hade i mina
gossår ljudit över hela Sverige och vunnit genklang hos
mig som hos så många. När jag, väl vorden student,
inregistrerades i landsmålsrörelsen, dröjde det heller icke
länge, förrän vi kommo i personlig kontakt med varandra.
En vacker morgon, när jag som bäst höll på att kläda mig,
knackade det på dörren till min studentkula, och den lille
mannen med de fasta, energiska dragen steg inom min dörr.
Hur han fått reda på mig kan jag icke säga, men fast
inrangerad bland sina hjälptrupper hade han mig snart. — Jag vill
icke säga, att jag, såsom han önskade, som samlare av skånska
etnografica försvor mig till honom. Det var en inre röst,
som därvid höll mig tillbaka; men det fanns så många andra
sätt att gå honom tillhanda och på vilka jag lovade min
medverkan, särskilt på det litterära och ekonomiska området.
Jag vet icke, huru många hundra lottsedlar jag i Lund och
min moder hemma hos hemsocknarnas bönder försålde till
Nordiska museets första lotteri.»
Vid midsommartid 1882 kom Karlins far hem från en
äm-betsförrättning i Svensköp med en jobspost: »Det hade
kommit en jude till Svensköp. Han gick från stuga till stuga
och köpte upp eller bytte sig till gammalt silver,
konstvävnader och husgeråd och höll på att köpa Ola Lundbergs
samling.
Ola Lundbergs samling — det fattades bara — 70 nummer,
som jag redan lagt beslag på — ja naturligtvis om jag kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
