- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / XI. Supplement II och register /
468

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IX - 1. Sammanhängande kapitel - Strindberg och Frida Uhl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

468

SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

Men snart har unga frun fått övernog med bevis på att
något ömtåligare och överkänsligare än Strindbergs nervsystem
finns inte. Den minsta obetydlighet kan försätta honom i
raseri. Han lider av torgskräck och ängslan för elektriska
strömmar; han är rädd för ensamheten, rädd för sig själv,
rädd för sin egen rädsla. Än är han upphetsad, än apatisk.
Stundtals jaga självmordstankar honom, och längtan efter
barnen håller på att göra honom tokig. Och till råga på allt komma
kroniska ekonomiska bekymmer med vingleri, brev med
nödrop till förmögnare släktingar och vänner och —
pantbanken. I London, dit de nygifta farit från Helgoland för att
försöka introducera Strindbergs dramer på engelska scener,
härdar han inte länge ut. Efter smekmånaden äro de på var sitt
håll: han i Berlin, hon kvar i England. Men flera gånger om
dagen växla de brev, brev fyllda av misstankar,
beskyllningar och hotelser om skilsmässa, av längtan och böner
om förlåtelse.

Under tiden kämpar Frida Strindberg som en lejoninna
för att få Strindbergs manuskript förlagda och hans pjäser
upp på scenen. När hon äntligen får pengar, så att hon kan
resa och återse den dyrkade igen — »för alltid» förstås —,
känna de sig »vansinnigt lyckliga». »Allt kan jag bära, men
han måste älska mig över allting», tänker hon.

De skola träffas hos hennes föräldrar i Mondsee nära
Salzburg, men det blir ett oändligt telegraferande med
missuppfattningar och trassel. Och när hon kommer till
Mondsee, är han i Berlin. Han hade haft några förtjusande dagar
hos hennes föräldrar men råkat i gräl med sin svärfar om
tydningen av ett telegram från Frida, och så hade han utan
ett ord stigit upp och gått därifrån — utan mål inåt landet.
Vandrare berättade, att de hade sett en främmande man
med flygande blont hår sätta i väg över fälten; och andra
meddelade, att de hade sett samma person, när han steg
upp på ett tåg.

När Frida slutligen hittar sin make i Berlin, är han »mycket
god och överseende», och nu kunna de inte vara utan varandra
en enda timme. D. v. s. så låter det, tills den obligatoriska
misstänksamheten och de upprivande scenerna börja igen,
scener då hon flyr ur huset och finner dörrarna låsta, när
hon kommer tillbaka. Inifrån ryter mannen åt henne. Hela

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/11/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free