Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IX - 1. Sammanhängande kapitel - Strindberg och Frida Uhl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRINDBERG OCH FRIDA UHL.
471
Men när han och hustrun kommit hem, blev det ett
meningsbyte, som han ämnade avsluta med ett knytnävsslag. Han
hejdade sig dock — och drog i stället fram en väldig fällkniv.
Förfärad hoppade Frida ut genom fönstret ned i trädgården.
Strindberg efter, men det gick lyckligtvis så långsamt, att
hon hann få skydd hos portvakten.
Den ritualenliga försoningen ägde rum kvällen därpå och
begicks högtidligt med en festlig supé.
Men en dag, då de åter voro skilda åt, får hon ett brev
från Strindberg över temat skilsmässa och med
beskyllningar, att hon bedragit honom och fördärvat både sitt
eget och hans rykte. Och —- heter det vidare — »vad tjänar
det till med denna kärlekens komedi, då vi hata varandra?
Du hatar i mig den överlägsne, som aldrig gjort dig något
ont, och jag hatar i dig fienden, som uppför sig som en sådan.»
Ett dylikt samliv står han inte längre u’„ med. Nu ämnar
han gå sina egna vägar. »Sök dig en annan! Adjö!» — med
de orden slutar brevet.
Men hennes dyrkan av den store diktaren kan icke av
några förnuftsskäl dödas. När hon håller på att ta det
avgörande steget mot skilsmässan, sker det under dessa
reflexioner: »Samme man, som har lärt mig bedja till
blommorna, samme man trampar mig i smutsen i vilt hat för att
bli fri från mig och vardagen. Och det är hans högsta bud
— han kan inte annat. Samme man, som darrar för blixten,
som gömmer sig för ett åskväder, som inte kan se en spegel
i ett ljust rum och inte uthärdar sin egen bild — samme
man går ut i världen och utmanar världen, svälter och fryser.
Han kan inte annat.»
Och när Frida Uhl året efter skilsmässan talade med
Georg Brandes om Strindberg och han frågade henne: »Är Ni
ledsen över att Ni lämnade August Strindberg», svarade hon
ett avgjort nej. — »Ni skulle inte göra om Ert giftermål
med honom?» — »Jo! Jag skulle göra om det utan att
besinna mig, utan att tveka! Till varje pris!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
