- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / II. Äldre Vasatiden 1521-1611 /
39

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetshjälten Gustav Eriksson Vasa - Kristian fördrives även ifrån Danmark - Sören Norbys fribytarliv på Gottland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

heligaste löften och i vilt raseri begick vilka blodsdåd som helst!
När Kristian såg, hur ensam han stod, brast hans mod med
ett, och han gick i landsflykt till Nederländerna.

Men Danmarks allmoge var nu åter, liksom under medeltiden,
värnlös mot adelns förtryck. Tunga tider kommo.
Medan Sveriges allmoge tillkämpade sitt land frihet och sig
själv anseende, nedsjönko de danska bönderna i träldom under
herrarne. Med saknad tänkte de på den gamle kungen, som
velat dem väl, och glömde hans onda egenskaper. Då
diktades visan om »den gamle örnen» — det är Kristian II —,
som förjagades av »hökarna», varmed menades adelsmännen:

Bort flög den gamle örn allt med sina ungar små.
De andra fåglar blevo så vilse; de visste sig ingen råd.
Nu sitter höken i eketopp och breder ut sina vingar,
de andra små fåglar, i skogen bo, han månde så jämmerligt tvinga.
Herren Gud hjälpe den fattige örn, som flyger på villande heden.
Han vet sig varken skydd eller hägn, där han kan bygga sitt rede.


*



»Det gives människor», säger Geijer, »vilka liksom
stormfåglarne före ovädret äro varningstecken vid annalkandet
av stora skakningar. Kristian, utan medelpunkt, kastad
emellan alla sin tids olika riktningar, är en sådan varelse —
att rädas för eller att beklaga.»

Sören Norbys fribrytarliv på Gottland.



När ingenting mer stod att uträtta inom själva Sverige,
slog sig äventyraren Sören Norby ned på Gottland. Där
huserade han som sjörövare och lade sig till med innehållet
i alla handelsfartyg, som passerade ön. »Guds vän och
all världenes fiende» kallade han sig själv. Han förklarade,
att det var »hans hälsa att lukta och röra uti de köpmäns
kramkistor». För var gång han så förbättrat sitt
hälsotillstånd, lät han köpmännen löpa hem med tomma skutan och
hälsade dem till avsked välkomna åter med mera slikt. Värst
ledo lybeckarne av vad »Guds vän» hade för sig. Men det
kostade pengar att få bort honom från hans rovnäste. Bäst
vore ju att få någon annan att krafsa kastanjerna ur elden —
och så kommo de slipade affärsmännen inför konung Gustav

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/2/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free