Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Frihetshjälten blir reformator
- Ett »väldigt skämt» med gödda abboter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett »väldigt skämt» med gödda abboter.
Tilståndet inom svenska kyrkan var nog ej så
fördärvat som i mellersta och södra Europa. Här funnos
bland präster och munkar många goda och fromma
män. Men de allra flesta av dem voro så okunniga, att de
icke kunde läsa i bok. Få voro de, som någonsin ens sett
en bibel. De rabblade sina latinska böner, ofta utan en
tanke på innehållet, vilket många av dem ej alls förstodo.
Och vad blev det väl för andakt bland menigheten, som
hörde på!
»De andliges» enskilda liv blev därefter. Det var just
ingen ovanlig företeelse, att prästen tillämpade kyrkans bud
att leva ogift, på det sättet att han levde i konkubinat
med sin hushållerska, sin »forsia» som hon kallades. Han
behövde blott erlägga en viss avgift till biskopen, så erhöll
han tillstånd därtill. Klostren hade blivit tillhåll för
lättingar, som bara ville må gott. Oförskämda avlatskrämare
drevo sin handel även i Sverige. Under ett år såldes t. ex.
i Vadstena kloster avlat för 300,000 kronor.
Betecknande för avlatsmissbruket är följande brev, som
föreståndaren för sankt Birgittas hospital i Rom år 1470
skrev till den svenske riddaren Åke Axelson Tott, som då
var ståthållare på Varbergs slott: »Veten, käre herr Åke,
att denne brevförare, Erik Helgasson, antvardade mig 5
rhenska gyllen uppå Edra vägnar. Här sänder jag Eder
igen med samma bud ett avlatsbrev med fem kardinalers
insegel till Eder sockenkyrka. Hade gyllena varit flera,
då hade avlaten vordet mera.» Till sist omtalar
brevskrivaren, att man kunde förvärva avlat, som varade »till
evinnerlig tid». Men den kostade 10 dukater allra minst.
Vad gjorde kyrkans högsta styresmän, biskoparne, för
att råda bot på förfallet? De levde som furstar på sina
befästa slott eller drogo land och rike omkring med väpnade
följen. För dem var makten allt. Sedan fick det gå med
folkets andliga väl och ve, som det kunde. Sådana
»själasörjare» hade svenska folket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/2/0050.html
