Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetshjälten blir reformator - Svenska kyrkans store reformator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
övertygelse, lika litet skydde han att taga i med hårdhandskarna,
när det gällde grova missförhållanden. Det var en sann
fröjd att höra honom pälsa på lata och okunniga munkar.
»Gud haver låtit plågat världen med tiggemunkar, såsom
han i gamla testamentet plågade Egypten med paddor och
gräshoppor», sade han. Det var skrymteri, sade han, när
klosterfolket berömde sig av sin fattigdom: »Man övergiver
sitt eget och lever i lättja och fåfänghet av annors mans
svett och arbete; och när man ser rättsliga till, då är det
märkeliga rikedomar, som klosterfolk kalla fattigdom.
De ha hus som andra slott! Varest finner man sådana
byggningar, som munkar hava i deras fattigdom uppbyggt? Den
kosteligaste målning finner man när munkar, allt uppå
högfärd. Alla deras väggar äro fulla målade med munkar,
somlige med kors i handen, somlige med änglar, somlige med
djävlar, en part med påvekronor och somlige med
kardinalhattar, somlige med biskopshattar. Finnas ock de ibland
andra målade munkar, som duvor hava, de där dem viska
i öronen, tilläventyrs liknade efter Machumet [1].»
Nej den verkliga fattigdomen, den funnes ej i klostren. »Men
en fattig bonde, som sitter med hustru och barn och måste
draga ut skatt och skuld och vet dock icke om aftonen, vad
hans fattiga hustru och barn skola äta om morgonen, den är
en rätt fattig och berömmer sig dock intet av sin
fattigdom, som de skrymtare göra, som äro i kloster.»
Och hur mycket var det väl bevänt med klosterfolkets
beprisade kyskhet? Om den saken uttrycker sig Olavus
Petri sålunda: »Högt är det budet både svartmunkar och
gråmunkar, att de icke skola hava umgängelse med
kvinnfolk, ändå att de ofta hava vordet beslagne därmed, att de
hava haft kvinnfolk inne med sig, klätt i munkakläder och
rakat som andra ordensbröder, vilket svartmunkarnes egna
stadgar endels giva tillkänna, där de förbjuda, att sådant
icke mera ske skall.
Leva utan äktenskap med mindre man faller i Guds
förtörnelse med hor, boleri, stumma synder och annor orenlighet,
är omöjeligit, utan så sker, att Gud giver där en besynnerlig
nåd till; förty skriften säger ej enestädes utan mångestädes,
att ingen kan leva i renlevnad och dock hålla sig ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
