Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetshjälten blir reformator - Det stora avgörandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frågan om hur kronans brist skulle avhjälpas hänsköto
borgare och bönder till konungen och rikets råd. Borgerskapet
uttalar dock den åsikten, att kyrkor, kloster och biskopar
borde släppa till medlen. Adeln däremot föreslog bestämda,
genomgripande finansiella åtgärder, de som sedan fastslogos
i riksdagsbeslutet.
Där lovade samtliga ständerna först och främst att var i
sin stad hjälpa till att straffa allt »rop, rykte och
obestånd emot hans Nåde».
Till förbättring av kronans inkomster skulle
biskoparnes, domkyrkornas och klostrens överflödiga inkomster
användas, enär dessa penningar »äro komna från riksens
inbyggare». Eftersom biskoparne ofta »kastat sig emot
landsens herrar, fördrivit dem och indragit främmande herrar,
riket till allra största fördärv», skulle den faran förekommas
genom att biskoparne avstode ej blott överflödet av sina
inkomster utan även sina slott och fästen. Klostren borde
få nödigt underhåll men överflödet användas till försvaret eller
annat rikets gagn. — Nödda och tvungna gåvo biskoparne sitt
bifall till vad de världsliga stånden beslutit och förklarade sig
vara »till freds, huru rike eller fattige hans Nåde oss hava vill».
Slutligen beslöts, »att Guds ord måtte allestäds i
riket renliga predikat varda». Det var icke någon ny
lära som infördes. Den gamla skulle blott renas från
människopåfund. Prästerna skulle, såsom konungen vid ett
senare tillfälle utlägger saken, låta bli att i predikan
inblanda »onyttug skvaller, ovisse järtecken, tabuler och
människodikt». I samband med denna bestämmelse stadgas
i riksdagsbeslutet: »I skolastugor läses efter denna dag
evangelium ibland andra läxor, efter det är ju kristeliga skolor.»
Konungen blev nu i stället för påven högste styresman
över kyrkan. Prästerna förlorade sin gamla förmånsrätt
att dömas endast av andlig domstol. För förseelser av
världslig natur skulle de hädanefter dömas av världslig domstol
liksom andra medborgare. »Men», heter det, »när någon haver
klagomål mot präst i andeliga saker, som är att han icke
predikar Guds ord, mässar, döper barn, försummar
socknabud, det klagas och rättas för biskopen.»
I överensstämmelse med den protestantiska uppfattningen om
människans frihet gent emot yttre ceremonier och tvång lättades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
