Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetshjälten blir reformator - Det stora avgörandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erik XIV:s dagar, svårigheter med tredskande fogdar och
andra tjänstemän, när hon skulle ha ut underhållet. Bättre
blev, det på Johan III:s tid.
Från Svartbrödraklostret i Stockholm kom en dag år 1528
priorn tillsammans med fyra klosterbröder inför borgmästare
och råd och »klagade», såsom det heter i det av Olaus Petri
förda protokollet, »att den menige man både här i staden
och ute på landet begynte undandraga sig och ville intet
giva dem till uppehälle».
Vad skulle de nu göra? De hade — berättade de — några
dagar förut klagat sin nöd inför konungen, och hans mening
hade varit, att de borde bege sig till någon annan plats,
eftersom »dem var ont att svälta där inne».
Olavus Petri meddelade nu, att han i anledning av priorns
besök hos konungen fått Hans Maj:ts befallning att tillsammans
med sin broder, Laurentius Petri, undersöka förhållandet.
När han därför hade kommit till klostret, »var där varken
malt eller mjöl. Kött och fisk var där till en månads kost,
men bröd hade de intet. Öl hade de till 14 dagar eller tre
veckor åt högsta. Penningar till att köpa med hade priorn
ej mera än en mark, och han var 30 mark till akters [1].»
Borgmästare och råd visste ingen annan utväg, än att
munkarne »måtte övergiva klostret, förty icke betröste de
gode män i rådstugune hålla klostret uppe, alldentid [2] den
menige man drog sig undan». Borgmästare och råd hade ju
»intet satt dem där in — de driva dem ej heller där ut. Kunde
de vara där inne, det kunde de gode män väl lida; men kunde
de icke, så måtte de själve förse sig. [3] De visste dem ej annor
råd. För hungers skull», sades det, »plägar man ju uppgiva
slott och städer, än sedan då ett kloster». — Med detta besked
fingo priorn och klosterbröderna avlägsna sig.
Samma dag blevo emellertid Mäster Olof, hans broder och en
kamrerare av konungen »tillskickade att gå i klostret och lägga
av de bästa klenodier, vilka där funnes i klostret. Och de buros
alla på slottet; och vart sedan efter Hans Nådesbefallning
utskift ibland bröderne det som där i klostret var igen i mässerede [4]
och annat, där de måtte kläda sig med; vilket ock så skedde.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
