Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetshjälten blir reformator - Det stora avgörandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke fick sitta i konungens råd och måste avstå sitt kära
Munkeboda. Därför hade han givit sig av till främmande
land. Egentligen for han ut, som det hette, på en visitationsresa
till Gottland, vilket hörde till Linköpings stift. Men
sedan blev han »utav starkt väder indriven» till Preussen.
Därifrån protesterade han mot det övervåld, som utövats
mot honom och den allena saliggörande kyrkan. Men konung
Gustav var ej heller nu svarslös. Han lät den gode
bispen få följande beska sanningar till livs:
»I given före, att I ären vår rätta biskop. Dock låten I
det icke påskina [1] med gärningarne. En god biskop eller
pastor plägar bliva tillstädes, lida och umgälla med sine
får, vad påkomma kan, och icke förlöpa dem, såsom I gjort
haven. I veten väl, vad Kristus kallar dem som så
förlöpa fåren; och därmed läten I nog påskina, vad för slags
biskop I varit haven. Så länge Eder sak hade sig så, att I
kunden mjölka, klippa och slakta fåren efter Eder vilja, så
bleven I tillstädes. Men när Guds ord kom och sade, att I
skullen föda Kristi får och icke klippa eller slakta dem, så
flydden I. Huru I därmed haven bättrat Eder sak, må var
god man döma om.
När vi nu sågo, att I och flere sådana förlupo Kristi hjord,
gjorde Vi det vårt ämbete krävde och skickade andre gode
män i stället, som ville bliva tillstädes; och där hade Vi både
påvens och kejsarens lag med oss.
Om I vidare svar begären, mån I själv komma tillstädes,
så skall Eder varda i alla stycken tillbörligen svarat.»
Hans Brask hade ingen lust att »komma tillstädes». Han
slutade sina dagar i ett kloster i Polen. I frivillig landsflykt
hade också vårt lands siste katolske ärkebiskop, den mera
foglige men av prelatensisk praktlystnad och fåfänga
besvärade Johannes Magni [2] begivit sig. Vid ett gästabud,
som han året före Västerås riksdag ställde till för konungen,
skall han hälsat denne med de vänliga orden: »Vår Nåd dricker
Eder Nåd ett gott år till». Härpå säges konungen ha svarat:
»Vår Nåd och din Nåd rymmas ej under samma tak.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
