Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upprorsmakare - Första dalupproret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dalom under landsens insegel sankt Valborgs dag [1] anno
1525.»
Konungen skrev hovsamt och lugnande tillbaka. Han
sade sig icke kunna tro, att brevet sänts med allas
samtycke »utan av någre fåvise, som sig hava låtit förföra» av
Peder Sunnanväder och dennes anhang. Han uppmanade
dalkarlarne att skilja sig från detta parti, vars syfte vore
endast att få tyrannen Kristian in i riket, och bliva vid den
trohet de lovat sin konung. Annars måste denne med råd
och ständer tänka på andra utvägar.
Dalkarlarne nöjde sig också med »att slita mun» på
konungen. När denne fått andrum från övriga bekymmer, for
han upp till Dalarne på hösten 1525 och höll vid Tuna
möte med menige man över alla Dalar. Här vederlade han de
båda prelaternas lögner. Sedan lovade honom allmogen att
aldrig hädanefter tro förrädare, som pådiktade konungen
något ont. Denna orolighet har man kallat första
dalupproret.
De båda prelaterna flydde till Norge men utlämnades
till Gustav, dömdes till döden och avrättades, sedan de
efter tidens obarmhärtiga sed fått hålla ett skymfligt intåg
i huvudstaden, »iklädde gamle utnötte och slarvota
korkåpor, ridandes bakfram på sultna hästar, Peder Sunnanväder
med en halmkrona på huvudet och ett söndrigt träsvärd
vid sidan, mäster Knut med en biskopsmössa av näver på
huvudet. Och en stor hop i narrkläder föreställdes vara
deras drabanter. De ropte till folket, vem de mötte, och
sporde, om de något hade sett kung Gustav eller visste,
vart han hade tagit vägen. Ty där var kommen en ny konung,
herr Peder Kansler Sunnanväder; han ville gripa’n. Genom
norra stadsporten blevo de införde, och den ena långgatan
söder och den andre norr, på det sista in uppå stora torget
och uppå kåken. Där måste de dricka bödelen till. Vordo
ock där mycken rim upplästa om deras färd. Dessa rim
vordo med mycket skratteri framförda med fastelags
åthävor och aktion», berättar Peder Svart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
