Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upprorsmakare - Västgötaherrarnes uppror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att västgötarne mottogo den skolmästare, som konungen
skickade till Skara, på följande sätt: »Han hade begynt
läsa i skolan och utlägga Mattei evangelium. Därföre
vidtalade biskopen och andre, som voro av samme ullen,
djäknarne, att de skulle göra honom dörren trång. Vilket ock
så skedde. De gode bröder voro där intet nödige till.[1] När
han kom in, viljandes läsa, sprang upp menige hopen med
stenar och kastyxor, begynte en sådan lek, att den fromme
mannen tackade Gud, han kom ut igenom dörren.»
Själva utbrottet av upproret läto västgötaherrarne
försiktigtvis äga rum i Småland, där man slog ihjäl en av
konungens fogdar och tog till fånga konungens syster fru
Margareta jämte hennes sekreterare, vilka reste genom
landskapet. Under framförande av klagomål, liknande dem som
fordom ljudit i Dalom, uppsade smålänningarne på våren
1529 Gustav tro och lydnad. De meddelade öst- och
västgötar sin föresats att »med liv och makt vara på hans argesta
och värsta» och uppmanade dem att göra sammaledes,
straffa konungen och hans luterska parti, slå ihjäl hans fogdar
m. m. dylikt, som kunde gagna den goda saken.
Men konungen hade sina spejare ute, och när han fick
veta, vad som var i görningen, var han återigen den gamle
folkledaren i var tum. Han skrev ett brev till de upproriska
Jönköpingsborna, i vilket han ställer sig ej blott försonlig —
det vore alldeles för litet sagt — utan rent av tacksam för
deras bevis på omtänksamhet. Så här lyder det:
»Vi have sport, att I, gode män, för något ryktes skull,
som falskeliga gick hos eder, att Stockholm skulle vara
bestallat[2] och Uppland upprest[3] emot Oss, haven hållit Våran
syster, Ulv skrivare och flere hennes följe uti eder stad till
någon tid, på det hon och de icke skulle komma någon sådan
hop i händer, för vilket Vi eder gunsteliga tacke. Och efter
intet sådant obestånd på färde är, såsom hos eder rykte är,
bedje Vi, att I låten henne och hennes följe oförtövat komma
hit upp till Oss igen.
Och hava Vi förståndit, att Vår fogde Gottfrid Sure är
slagen i eder landsända. Kanhända han själv haver något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
