Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upprorsmakare - Västgötaherrarnes uppror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av konungens ovänner blev honom varse. Han levererade
breven i konungens händer.»
Men när den omnämnde hövitsmannen fick veta, att breven
voro försvunna, vågade han ej tillstå sanningen inför
brevskrivarne utan sade, att han av försiktighet kastat dem på
elden. De trodde hans ord och läto sig därmed nöja.
När de tre västgötaherrarne nu helt plötsligt funno sig
stå inför bevis, som de så säkert trott vara undanröjda, blev
det med ens slut på all vältaligheten. Nu föllo de på knä
och bådo gråtande om nåd. Men nu var det för sent. Rådet
dömde dem till stegel och hjul, och de sattes i fängsligt
förvar i skolstugan i Strängnäs. Om Måns Bryntesson berättar
Peder Svart, att »efter han var en ung man, ville han
svårliga gärna leva och vågade sig fördenskull i en svår farlighet,
hoppandes fria livet. Han sprang ut igenom fönstret,
tänkandes sig kunna fatta håll uti ett päroneträd, som där
stod uti skolstuguträdgården. I flykten tog han så
miste om trädet, föll ned uppå jorden, så hans lårben
brast tvärt utav, kröp så utav staden och bort i gärdet. Där
funno de honom igen andra dagen, krypandes i en ömkelig
måtto uti en rågåker, förde honom så till Stockholm, och efter
få veckor avrättade och uppsatte honom på stegel.»
Den ene av hans kamrater fick dela samma öde, men den
andre fick i sista stunden nåd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
