Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Upprorsmakare
- Västgötaherrarnes uppror
- Klockupproret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av en historieskrivare från 1600-talets början. [1] Prästerna
av gamla stammen framställde naturligtvis farsoten såsom
ett himmelens straff över den kätterske konungen.
Klockupproret.
Efter daljunkerns misslyckade uppror grodde inom
de myndigaste männen i Dalarne missnöje med konungen,
därför att han hade »kättat dalkarlarne i
ring på Tuna gärde». De påstodo, att han hade kränkt
Dalarnes »privilegier» genom att gång efter annan utan
tillåtelse draga över Brunbäcks färja — det visar, vilka
tankar undersåtarne den tiden hade om svensk konungs
rätt! År 1531 göts olja på elden. För att kunna betala
lybeckarne beslöts på herredagar, att var kyrka skulle
avstå en av sina klockor eller dennas värde. Till varje
landskap skickades män att underhandla härom med allmogen.
Ehuru mången tyckte det vara helgerån, var man i allmänhet
villig till uppoffring för rikets skull. Men då turen kom
till dalkarlarne, fingo de av konungens forna vänner Anders
Persson på Rankhyttan och Måns Nilsson på Aspeboda det
rådet »att breda uppå de utskickade med så många hugg
som de mest orkade bära, dock att de ingen av dem skulle
slå ihjäl».
»Denne Måns Nilsson hade härtills varit from och sin rätta
herra och konung lydig,» säger Peder Svart. »Men hans
lycksalighet, framgång och gode dagar voro så margfaldige
och store, att hjärtat begynte svälla och uppblåsas med
högmod och storsinnighet, så att benen nu icke förmådde längre
sådant bära.» Ännu går i Dalarne en sägen, att hans
hästar voro silverskodda.
»Dalekarlarne tackade Måns Nilsson för ett gott råd och
sade det vara rätt efter deras sinne och åstundan. När nu
konungens män kommo till Leksand, platt intet vetandes
av den förrädelige handel dalekarlarne hade i sinnet, strax
[1] Tegel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/2/0105.html
