Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upprorsmakare - Klockupproret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brev innehåller, bekänner jag mig utav Guds försyn att vara
dig för god att giva dig andre och bättre svar, än som detta
mitt brev förmäler, ty du haver så titt vänt och slitit din
kappa, att hon är nu så jämmerligen sliten uppå båda sidor,
det hon icke vill tjäna ibland någon ärlig mans klädebonad.
Intet mera uppå denna tid, utan jag befaller dig den,
som Gud fader befallte den man, som hans endaste Son
förrådde.» — Herr Tures brev hade efter tidens plägsed
slutat med orden: »Eder härmed Gudi befallandes med
Eder kära husfru, barn och vänner.» Claus Bilde var icke
lika hjärtlig.
Men för övrigt voro norrmännen genast färdiga att hylla
Kristian igen. Från Bohuslän, som då tillhörde Norge,
ämnade denne infalla i Sverige, men Gustav mötte honom med
en god här i blanka harnesk. Det berättas, att när Kristian
från sitt läger i Kungälv fick se denna rycka över den frusna
älven in på Hisingen, vände han sig förgrymmad till Ture
Jönsson, sägande: »Allt haver du, herr Ture, bedragit mig.
Du haver ju gjort mig viss och sagt, att här skulle inga
hovmän [1] vara i Sverige. Vad äro de där? Mån det vara
käringar?» — Hur därmed nu må vara, så fanns en morgon
några dagar därefter herr Ture liggande huvudlös på gatan i
Kungälv, i vilken stad Kristian hade sitt läger.
Kristian blev av svenskarne tillbakadriven till Norge.
När en dansk flotta kom dit, hade han ej mod till en drabbning
utan gick mot löfte om säkerhet ombord på flottan för att
personligen underhandla med sin farbror i Danmark. Detta
var på sommaren 1532. Men löftet bröts, och Kristian sattes
i fängelse — själv trolös ett offer för andras trolöshet. I
sjutton långa år satt han fången. Man murade igen alla
öppningar i de tjocka fängelsemurarna utom ett litet fönster,
varigenom man räckte honom maten. Så satt han instängd
med en norsk dvärg som enda sällskap. Först efter 12 år
mildrades hans hårda öde något. I ensamheten med sig
själv och sina hemska blodsminnen hade han mången svår
stund av dyster förtvivlan. När äntligen fängelsets portar
öppnades för Kristian, var det ett bruten gubbe, som
stapplade ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
