Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsfadern - »Han som vårt Sverige murat från grund och till tak»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
menige riksens inbyggare till en svår och dråpelig skada»,
nämligen: »först förmänga de allehanda vin emot naturen
och i mångahanda måtto försvevla’t, [1] blanda’t och giva’t
en annan färg och smak, än det av naturen haver. Så sker
ock med speceri, vilket ock mycket förfalskat bliver, och
synnerligen med färgad ingefära, saffran, nejlikor och andre
kryddor, därutav människorne titt och ofta svåre, långvarige
och oförvinnelige sjukdomar efterföljer. Och synnerligen
bekomma kvinnfolkspersoner, när de havande äro, fött
hava eller eljes med naturlige krankheter befallne äro, av
sådant förfalskat gods sådan skada, att både de och deras
frukt fördärvade eller de ock därefter aldrig fruktsamma
bliva kunna, som sådant hos alle lärde och doctores betygat
bliver.»
Fördenskull stadgades, att ståthållaren med borgmästare
och råd i köpstäderna skulle tillse, att inga fördärvade
eller förfalskade köpmansvaror såldes, och de, som bedreve
sådan falsk handel, skulle hårt straffas.
Framför allt gällde det för landsfadern att få sina
svenskar till att fara ut ur Östersjön och själva direkt i
kuststäderna vid Nordsjön och Atlanten sälja och köpa,
oberoende av mellanhänder. Följderna av konungens nit visade
sig ock, om än långsamt. Svenska fartyg började leta sig
väg till England, Nederländerna, Frankrike, ja ända till
Portugal och Spanien. År 1559 gingo 62 svenska skepp
på utrikes ort. Konungen var själv rikets störste affärsman.
Han deltog med egna fartyg i dessa färder och erbjöd ofta
borgare att frakta deras varor. Hans omsorger sträckte sig
härvidlag som på alla andra områden in i de minsta
detaljer. Så skriver han till hövitsmannen på Stockholms
slott i juni 1549, att eftersom konungens skepp Lejonet
fått ligga lastat ett helt år utan att avsegla, måste det nu
tagas upp på land och bliva »på nytt drivet och väl tillpyntat.
Desslikes», heter det, »skall ock den trälast däruti ligger
icke heller vara mycket köpgill, efter hon nu så länge däruti
legat haver. Vårföre synes Oss likast vara, att du låter
anamma samme trälast av skeppet och fram mot våren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
