Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ovädersmoln i öster och söder - Förhållandet till Danmark och Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försmädelse och undergång», satts nederst i skölden, under Danmarks
och Norges vapen.
»När den gamle konung Kristiern, som nu regerar, lägger
huvudet neder», skrev Gustav en gång, »då have Vi och
riket både hans son och den danske adeln visserligen på
halsen.»
Så mycket större skäl fanns det för denna uppfattning,
som den unge, ärelystne tronföljaren, sedermera konung
Fredrik II, var känd för sitt svenskhat och hade skrutit med
att han en gång skulle flytta Danmarks gränser upp till
Holaveden. Under Gustav Vasas sista tid kom ett fartyg
till Stockholm med tre kronor målade på sidan. Hertig
Johan lät hugga bort märket, men vid underrättelsen därom
skall hertig Fredrik ha sagt: »Det skall vithuvudet en gång
få blöda för.»
Den ömsesidiga bitterheten tog sig uttryck i litteraturen.
Till svar på den danska rimkrönikan, »däruti de danske oss
mycket förakteligen antasta», såsom Gustav Vasa en gång
skriver, lät denne tillsammans med Peder Svart »ställa någre
rim» i form av en liten krönika, »skämtig för de danske, dock
ganska allvarlig, ynkelig och gruvelig för de svenske». Här
utmålas danskarnes alla onda anslag mot Sverige allt sedan
1300-talets mitt och all den otack Gustav Vasa fått röna för
sina förtjänster om Danmark.
Hur hotfullt det än såg ut, bevarades dock freden mellan
Nordens riken, så länge gamle kung Gösta levde. Men, som
Tegel uttrycker sig, »den törst som de danske hade fått till
detta riket kunde icke bliva läskad eller utsläckt, förrän det
kom till en uppenbar fejd, krig och blodsutgjutelse». Och
en dryg andel av skulden härför bar den övermodiga
dansk-holsteinska adeln, »de spotske hägrarne», som Gustav Vasa
kallade dem. De kunde icke förlika sig med tanken att
herraväldet i Norden skulle gå ifrån Danmark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
